Min son är hemma!

Så tyvärr har jag inte tid att skriva så mycket! Försöker umgås så mycket vi hinner o orkar med båda mina älskade ungar! I går kraschade Chrille totalt på em och sov hela kvällen och vaknade först vid 6 i morse... han hade nog lite att sova i kapp! Idag har grabbarna lärt mig och Bobo att spela Warcraft III - team survival, det innebär att vi alla fyra sitter med varsin gubbe på samma bana och klubbar monster för glatta livet! Vi hade jätte kul! Tror att grabbarna tycker det är ganska skönt att ha en morsa som är lika galen i monster krigsspel på datorn som dom är... Fast jag är nog inte riktigt lika tokig i det som dom, jag vill bara spela ibland men då kan det gå några timmar i streck!
En längre period nu har vi suttit fast i samma 4-5 rätters mat som rullar runt i brist på fantasi. Sedan Chrille och Marcus kom hem från julfirandet hos sin pappa har Jag lagat "riktig mat" sådant som tar lite mer tid att göra men som är så gott, Fiskgratäng, Western chilli (efter  ett recept jag fick i High Chaparall). I morgon ryker nog den sista julskinkan och lite korv till en hemgjord pytt... eller så gör vi hemgjord pizza kanske? Fast Grabbarna ska med sin pappa på bio i morgonkväll så det blir nog pytt till lunch... Torsdag får nog bli revbens gryta... det är roligt att skämma bort grabben, "hemma" i Östersund är det ständigt han som får laga maten för killen han delar lägenhet med kan knappt koka vatten... Fast någon dag ska Chrille få laga mat här oxå! Han lagar gudomlig kyckling och wok ska vi inte prata om! Han är en jäkel i köket kan jag lova! Snart ska jag få sätta trimmern i den längsta kalufs jag sett på Chrille sedan han var 5-6 år tror jag!

Go o gla' utan kexchokla'!

Nu tar vi nya tag igen...

Eller vi o vi föresten, jag får gärna säga du till mig själv! De senaste veckorna har ju vågen pekat uppåt i stället för ner och igår struntade jag helt enkelt i att väga och mäta alls.... Det har ju känts lite jobbigt men jag har inte gett upp! Jag kommer igen, just nu har jag varit ute på en 36 minuters promenad med mina nya julklappar. Av Marcus fick jag nya stavar och av Bobo fick jag 0,5kgs viktarmband. Jag vill försöka träna upp nacke och rygg igen, har ju tappat så mycket muskler där pga. Fibron. Den gör ju så man har över produktion av mjölksyra i musklerna och allts lyfter man allt mindre på armarna för det är en plåga och nu när det har gått så lång tid att det har blivit bättre så är man så van vid att aldrig låta armarna jobba högt att det är jobbigt för det! Ett moment 22 alltså... Men jag jobbar på det! Så har jag bestämt mig för att gå till min hälsokost guru i vilbergen på måndag och höra med honom om vad som kan hjälpa mig att låta bli små ätandet som har blivit en dålig vana när jag har ont... Jag vet att jag kan hålla mattider och äta vettigt men just nu är jag inne i en dålig spiral där jag vill så mycket men snubblar på kvällen och äter massa strunt... Jag har alla verktygen , jag vet hur jag ska undvika det, vad jag kan äta istället och att jag inte får låta bli att äta på hela dagen för att dammsuga kylen på kvällen.... Jag vet så väl men faller ändå i fällan. Jag tror att det är något som min kropp behöver men som jag "väljer" att inte höra riktigt... är sugen på något och då måste det vara det där goda som finns i skåpet eller kylen inte vitaminer eller kalcium eller järn eller...
Men viljan finns och knuffar jag bara mig själv i rätt riktning så vet jag att jag kan! Så min tanke var testa chrom eller något sådant bara för att komma förbi tröskeln lixom... det är lite svårt att stå emot ibland:
"vill jag ha den där moroten eller en after eight? Mint är ju nyttigt för matsmältningen ja visst jättenyttigt efter maten, moroten tar jag sen" Blir lite trött på mig själv ibland! Dessutom är det ju jag som handlar så jag kan ju inte skylla ifrån mig när det finns skräp hemma!! Jag ska vända detta men inte som något fjantigt nyårslöfte utan som en varaktig förändring i en takt som jag kan hålla och orka genomföra. Jag gjorde ju det med mina promenader som nu har blivit ett skönt inslag i min vardag så varför inte försöka bryta spiralen med dåliga matbeteenden oxå? Jag kan o jag vill men gör det på mitt sätt i min takt... Pözz o kramiz!

Jag bara ler!

Sitter i soffan dagen före julafton och bara ler... livet känns väldigt bra just nu! Det är tillräckligt städat för att det ska vara mysigt ( ja jag vägrar torka ur skåp och rensa garderober o tvätta fönster). Alldeles lagom med tomtar överallt. Båda barnen är hemma och vi hade vår "lilljul" igår kväll eftersom grabbarna ska fira julafton med sin far... Det är några år sedan nu som de var tillsammans på själva julafton. Visserligen är de nästan vuxna nu men jag tycker ändå att det är viktigt att få rå om varandra, kanske extra viktigt just runt jul när man matas med alla myspys bilder av kärnfamiljer. Johan må ha behandlat mig illa vid separationen men det kan jag behålla för mig, det ska aldrig barnen bli lidande av... Han är deras far, han har sina fel o brister precis som alla andra men han är världens bästa pappa till dom. Jag ångrar inte en microsekund mitt val... japp! jag bestämde mig faktiskt redan som liten att han skulle bli far till mina barn! Men det kan jag berätta en annan gång...
Så här sitter jag nu med ett leende upp över öronen, svettig trött o lycklig! Nu har jag inte ägnat mig åt något oanständigt på morgonkvisten! Jag har faktiskt bara varit ute o gått! I dag höjde jag volymen lite och försökte gå i takt med musiken, attans så svårt det var i vissa låtar! En del fick jag faktiskt gå i halvtakt! Men mina medmänniskor fick överleva mitt leende som jag fyrade av åt alla håll!! Haha ni anar inte hur förnärmade en del ser ut! De går o fryser häcken av sig med en lika frusen hund som vägrar sätta ner baken o klämma ut något i denna kyla och matte o husse drar ynkligt i kopplet och ser ut att längta hem till täcket o kudden och vill vakna kvart över februari någonstans... Så kommer jag! i Skoter overall, med stavar dansande fram med ett leende två varv runt huvet i 18 gradig kyla!!!  En vacker dag ringer nog någon efter pojkarna med den fina vita tröjan med spännen på ryggen... Men jag trivs! Jag gör något för mig! det är min tid, investerad i min kropp. Plånboken må vara tunn, kylan bitande men just nu är jag väldigt lycklig!

Snart snart...

Tjoho! Snart får jag träffa min Kille igen! Min älskade stora unge är på väg hem! Mamma är lycklig nu... Marcus följer med och håller mig sällskap på resan. Vilka underbara barn jag har!  Kan man älska sina barn tills man spricker?

mera bloggcandy!

hittade något i dag när jag surfade runt...

http://scrapkammaren.blogspot.com/2010/12/ho-ho-ho.html

Snö snö snö...

Vet ni vad? jag älskar snö... Jag finner det rogivande när det snöar, det gjorde jag inte förut när jag bodde i huset, inte på samma vis i alla fall. Fast jag har nog egentligen alltid tyckt om snö och nu när jag inte behöver skotta själv så njuter jag mest! Önskar att fler kunde stanna upp och se det vackra istället för att bara se det negativa. Visserligen är det svenskens högsta nöje att klaga på vädret men tänk så mycket energi som går åt till att gnälla och vara arg på något man inte göra något åt. Lova mig att ni stannar till i bland och tittar på det vackra, njut av en flinga som dansar ner på din näsa....

Det är mycket nu...

Det händer mycket just nu så jag har slarvat med att skriva här... Men jag får försöka bättra mig! Vad har hänt sedan sist då? Jo jag promenerade 35 minuter i fredags, inte en minut i lördags men 40 minuter i dag. Utmaningen denna vecka är att få till 4x20minuters rörelse till musik. Musik har en väldigt positiv inverkan på vårt humör samt frigör endorfiner (kroppens eget morfin). kravet var att musiken ska vara ganska högt så en skvalande radio i bakgrunden gör ingen nytta, och passet måste vara på minst 20 minuter för att uppnå den effekten jag vill åt i kroppen. Jag valde att göra utmaningen flexibel då min kusin har 3 små barn och två hundar som kräver hennes uppmärksamhet.Det kan ju vara svårt att ha musiken i hörlurar på promenaden som jag har när man har hundar med sig men hon kan ju skutta omkring med barnen till musik eller träna freestyle med Bobbo ( ja hennes ena hund heter samma som min sambo men  hunden stavar med två b...).
Själv har jag som sagt musik i öronen på varje promenad men tänkte mig att göra en ny spellista med extra glad musik! Ni vet sådan man får spritter i benen av... Idag har jag dansat i tre timmar! fast mycket av den tiden var faktiskt utlärning och "torrning" av steg så jag får nog bara räkna det som 40 minuter till utmaningen men attans så skojigt vi hade! Det var danser som redan var utlärda i gruppen men som alla inte varit med på. Oh jag har så duktiga dansare! Det är så roligt att lära ut danser och få ge dem verktygen att utvecklas. Jag ger små tips och försöker förklara med hjälp av min kropp och mina "bilder" och de är med direkt o man ser lyckan i deras ögon vid varje "aha" och när det svåra plötsligt blir lätt... Jag försöker att vara lika duktig på att ge beröm som att påpeka när det blir lite galet... I den gruppen som tjejerna tillhör är det sååå lätt att berömma, för de är så duktiga, så lyhörda och har sådan vilja att lära sig  att det är en ren fröjd! Man blir så glad av dom! Tyvärr blev inte min rygg lika glad i dag så det var en riktig pina att ta sig hem... Men jag vill bara säga att jag var duktig och klev av golvet när de började göra ont! Nej nu ska jag försöka göra mig klar för sängen, ska skjutsa mitt älskade lilla gudbarn till läkaren i morgon igen.
Puss o hej o sov gott!

Hmmm....

Börjar bli lite fundersam faktiskt.... Midjemåttet har ökat 3cm till denna vecka, och jag kan inte tänka mig att jag ätit mer eller värre än förut... dessutom blöder jag inte som jag borde ha gjort. Visst enligt alla papper och läkekunniga människor så ska man inte göra det med mina p- piller. det tar ca 1-3 månader så har man slutat blöda... jag har ätit dem sedan mars så varför slutar det nu? Har ju mått sisådär i kroppen nu en längre tid så då undrar jag ju förstås om det är något annat som ligger bakom? Panocoden jag åt ganska mycket av ett tag är ju rätt så tuff mot levern men jag var väldigt noga att inte överdosera. Min största skräck är väl att jag är på väg in i ett nytt skov av fibron... hemska tanke! Skulle jag orka att gå igenom samma helvete igen? Visserligen vet jag ju i så fall denna gången hur det är och att det kan bli bättre så som jag är i dag. Men det finns ju inga garantier... jag kan ju oxå bli sämre... Jäkla skit!! Jag förbjuder min kropp att gå in i skov! PUNKT! Vägrar! Så nu var det bestämt, jag är frisk, inget är fel och nästa vecka är jag mindre! BASTA!

mindre bra...

Min egen utmaning med att gå 300 minuter i veckan när dansen har uppehåll skiter sig rejält denna veckan...
fredag: 0
lördag: 0
söndag: 40min
måndag: 35 min
tisdag: 50min
onsdag: 35
torsdag: 35
Men kroppen behövde vilan så jag är inte så ledsen för det... Det som grämer mig mer är att det känns omöjligt att klara Åzas utmaning! Jag är mer lyhörd för vad min kropp säger och att det kan hjälpa mig må bättre i morgon om jag lyssnar idag... men mat o dryck? där är det bovägga! Jag är vilse! De P-piller jag har ska ta bort röda veckan, just nu "ska" det var den veckan för min del... för första ggn blöder jag inte men alla andra symtom har infunnit sig punktligt! Skriande godissug, ständigt små hungrig, orolig mage, huvudvärk. Försök höra något vettigt från själen då med en inre röst som skriker: mat! du måste äta nu! Vi svälter här nere, nej du är inte proppmätt det är inbillning! Minst ett kilo godis får rum, det ser vi absolut som en nödvändighet! Chips o nötter går oxå bra hit med en lastbil full!
Jag har dock inte köpt det... o det är ju bra! Lite naturella cashew nötter som skulle vara i kycklinggrytan slank ner ( alla skulle ju inte gå åt i alla fall!) Hittade några bitar röd lakrits i min låda på jobbet som oxå snabbt försvann. Däremot kunde jag inte motstå en halv flaska Nygårda julmust! Men annars brukar jag orka stå emot "mensmonstret" ganska bra. I dag ska jag ha med mig bitar av honungsmelon i en burk, det är riktigt godis! Tänk, jag som knappt kunde vara i rummet när Johan ( mitt ex) åt honungsmelon under alla år... bara lukten kväljde mig! nu älskar jag det! hihi tänk så det kan bli!

Snart kommer Challe!

Challe är "vår" tränare i tävlingsdans. Jag ska nämligen tävla igen! 13 februari 2011 i linköping startar jag i Novis, dans A+B. Har tävlat vid två tillfällen förut faktiskt, Skövde 2009 samt East Heart Competition i linköping 14 feb 2010. Det finns filmer på nätet, ska se om jag kan få in dom här för den som vill se. det var till tävlingen i Linköping som jag totalt dansade sönder höften, den ena dansen var nämligen en cha cha och det är först för en månad sedan som jag åter kunde dansa en cha cha utan att det gjorde ont. Denna gång ska jag försöka tänka mer på vad min kropp klarar inte vad karaktären kräver. Så på torsdag kommer Challe för första tränings tillfället! Det ska verkligen bli spännande! Tidigare har jag tävlat i Lilt, vals och cha cha. de karaktärerna passar inte riktigt min kropp men nu blir det two step och swing! Swing har jag aldrig fått veta riktigt hur karaktären ska vara men jag antar att det är en del snabba fötter så vi får se hur det går! Ska se om jag kan hitta länkarna på Youtube med mina tävlingsdanser åt er nu...
Skövde dans A:
http://www.youtube.com/watch?v=2DvoRpOqIhw&feature=related
Skövde Dans B:
http://www.youtube.com/watch?v=OyZvXSGQor4&feature=related
Linköping dans A:
http://www.youtube.com/watch?v=iU1u_2eUZVw
Linköping dans B:
http://www.youtube.com/user/013LOST#p/a/u/0/eeKG8jImjV0

Något verkar vara fel på länkarna från linköping... vet inte vad dock. Lite pirrig nu!

söndagspromenad

Bobo och jag gick en härlig söndagspromenad på 40 minuter tillsammans. Vi gick vilbergen runt. Det var ganska kallt faktiskt men ändå skönt. Första biten gjorde jätteont i ryggen men det är så typiskt "nu har du inte dansat/rört dig på flera dagar straff" det har alltså inte med diskarna att göra! Veckans utmaning är så svår... Jag kan lyssna på min kropp när det gäller smärta, (även om jag oftast väljer att strunta i det) men mat o dryck? Iofs så dricker jag vatten... massa vatten även om saften eller läsken ser god ut så dricker jag vatten först och det vet jag sen gammalt att kroppen vill ha. Men eftersom jag alltid känner efter om det är vatten jag egentligen vill ha när jag tror det är choklad eller godis så vet jag inte om jag får räkna det. Annars har det inte framkommit några konstiga önskemål från mitt inre... "Hallååååå där inne! Hjälp mig nu!!"

Trött o seg...

är trött o seg o känner mig lat... fast samtidigt inser jag att jag behövde två dagar utan press. Fast i morgon MÅSTE jag ut o gå! annars blir jag galen! Idag åkte mamma, jag och Sara till Maxihuset i Norrköping. Mamma skulle handla julklappar och Sara lite kläder. Själv fönstershoppade jag mest, en liten klapp blev det till min älskling men det är långt kvar till lönen så resten får vänta. Det ligger dock en hel hög med klappar under granen redan så det är inte så mycket kvar att hitta på. Har insett att årets "tema" är praktiska saker... Min sambo är ju mellan två jobb så att säga och då gäller det att inte slösa pengarna på tjafs. Mina grabbar är dessutom så stora att de handlar alla "roliga och dyra" saker själva för egna pengar och de uppskattar alla paket! Även mjuka sådana faktiskt. Så vi får se om det jag hittat på i år faller i smaken... annars får jag skylla på tomten! ;-)
Igår blev det ingen promenad alls faktiskt, mentalt var det jättejobbigt eftersom jag bestämt att gå varje dag men kroppen behövde få slippa i går. Jag måste lära mig att det inte är en tävling mellan mig och min sjukdom. för mig känns det som ett nederlag, en förlust om jag måste ge efter för min kropp fast det är ju fel! Jag vet det, men ändå är det en inre kamp varje gång och jag blir så arg o ledsen när jag måste ge upp. Men igår behövde jag verkligen det och det kändes bra!Men visst hade jag dåligt samvete... Idag mådde min kropp bättre men den fick ännu en vilodag och förutom turen till Maxi huset så har jag sovit ganska mycket så det var nog välbehövligt det oxå... Men i morgon måste jag ut igen! Eller i kväll kanske.... får se... Det får vara lite måtta på latheten...

Dagbok för veckans utmaning

Här kommer jag notera saker som har med veckans utmaning att göra så jag kommer att gå tillbaka hit varje dag och ändra och lägga till. Utmaningen består att helt enkelt lyssna på kroppens signaler vad gäller mat, dryck och motion. Och då pratar vi riktiga signaler inte den inre rösten som säger att du är väldigt sugen på en chokladbit... Detta är egentligen inget nytt för mig men jag har glömt, förträngt och stängt av funktionen efter att jag fick fibromyalgi. Om jag inte orkar göra något så har jag sagt att "det är fibron som talar, strunta i det det funkar ändå! Min läkare säger att inget är trasigt så kör!!" och så har jag rusat på som en ångvält för att fibron inte ska vinna loppet. Mycket har jag den inställningen att tacka för att jag är så pass rörlig och "frisk" som jag är i dag. Jag har ett "jävlar annamma" som är enormt men ibland ligger det mig i fatet. Jag har en historia med massa magproblem, magkatarr, överkänslighet osv och då var jag en jäkel på att veta vad jag kunde äta eller inte bara genom att se och lukta på mat och lyssna till min kropp. Det var faktiskt väldigt fascinerande, vi testade ibland genom att hälla upp och ta fram massa olika saker som jag fick titta o lukta på utan att se förpackningen osv... jag hade rätt på 9 av 10 vilka saker som innehöll citronsyra även fast det var blandat med annat... Så jag vet att min kropp kan "prata" bara mina öron vill höra.
Jag antecknar friskt här vad jag tycker att jag lyssnat på så fetmarkerar jag de som jag tycker är värdefulla

Torsdag 9 dec: Jag gick istället för att sitta o pyssla när kroppen sa i från fast jag hade massa kort att göra på jobbet. På kvällen skulle jag och Ulrika träna dans men det fick bli enbart genomgång av stegen så vi skulle förstå dem men ingen dans till musik för JAG SA IFRÅN! skönt...

Fredag 10 dec: Jag gick inte min morgon promenad, utan åt frukost först för jag kände att jag behövde det.
Det blev ingen promenad alls idag Jag orkade helt enkelt inte, Kände att jag hade klarat det om jag velat men jag lyssnade på min kropp

Lördag 11dec: Vilade massor, sov en del, tillät mig vara lat, för att låta kroppen hela sig och jag har nästan inte känt av diskarna alls i dag och det är underbart

depprimerande

precis som jag misstänkte igår så ser inte siffrorna så jäkla roliga ut. Panocoden ställer till mycket. Men är det mätdag så är det!

Vikt: + 0.9
Midja: +1 cm
höft: +3cm

överarm: -1cm


Men men.... En tröst är ju att jag nu har slutat äta panocod för denna gång och då släpper väl proppen någon gång, lite katrinplommon kanske kan hjälpa! dessutom har jag ju minskat mina grevinnegardiner med en hel cm! Det ska man ju verkligen glädjas åt.

Yes!

Klarade utmaningen denna vecka oxå! Fast jag vet inte riktigt vilket pris jag får betala för det... Har gått 80 minuter i dag varav 40 nu ikväll. hade ont redan innan men pushade ändå... och när jag tyckte att snödrivan såg väldigt inbjudande ut insåg jag plötsligt att det är inte värt det... det är inte värt att tvinga en skrikande kropp för att klara en utmaning. Men eftersom jag inte kan flyga med öronen var jag ju tvungen att gå färdigt, ville ju hem. Jag måste lära mig att släppa kontrollen över min kropp, jag kan inte tvinga min kropp att vara frisk. Det är ett väldigt svårt "nederlag" för mig... Jag vill inte vara sjuk, vill inte låta fibron diktera mitt liv men hur mycket jag än vill så kan jag inte tvinga bort det. Jag måste lära mig att det är inte "bara just i dag har jag lite ont annars mår jag bra"... Det ju varje dag men jag vill inte se det, vill inte få in det i min tjocka skalle och nu börjar jag tröttna... tröttna på mig själv och tröttna på att kroppen inte vill det jag vill. Jag har länge nog lurat min själ att tro att jag jobbar med min kropp och inte mot den men jag inser mer o mer att det gör jag nog inte. Fast det är ju viktigt att inte ge upp, lite lite måste kroppen pushas för att inte tappa för mycket. Vill ju inte hamna i den onda spiralen där allt går neråt och bli sämre för varje dag. Jag vet att jag måste hålla igång för annars får jag ont och gör jag för mycket så får jag ont... känns som moment 22!!!  Usch vad komplicerat allt måste vara, det är så mentalt jobbigt att plötsligt behöva omvärdera allt jag trodde var rätt och allt jag trodde jag visste om mig själv... HALLÅ TOMTEN, HUR BLIR DET MED DEN DÄR SEMESTERN FRÅN MIG SJÄLV SOM JAG BEHÖVER??
Tänker så mycket på allt detta så jag får återkomma med veckans utmaning som verkligen hänger ihop med detta... I allra högsta grad!

I morgon är det mät dag och det ser jag verkligen inte fram emot... Panocoden som jag nu har ätit ien veckas tid orsakar förstoppning... jag ser ut som en spärrballong och kan tänka mig att både vikten och midjemåttet skiljer sig drastiskt från förra veckan BLÄ!!!

Latmask!

Igår var jag lat... usch jättelat! Det blev bara 30 minuter på hela dagen... Så för att klara veckans utmaning så måste jag få till 75 minuter idag! Och jag som sagt att jag inte ska skjuta upp utmaningen så man står med massor kvar sista dagen.... Fast det har ju sina skäl förstås, kroppen är ju lite trasig just nu. Fast egentligen är den ju alltid det men just nu lite mer än vanligt. Men idag är jag glad! inga piller varken igår eller i natt så det betyder att det går åt rätt håll! Dessutom klev jag ur sängen utan att imitera en skadeskjuten kråka med gikt och ryggskott! Vaknade utvilad o glad idag o det är så mysigt. Fast just nu ser jag nog ut som ett popcorn i het panna.... det gör ont att sitta i soffan så jag  byter ställning hela tiden, måste sluta skriva o röra på mig.

Le mot världen idag så ler den tillbaka!
Pözz

en sån dag...

Usch idag kommer bli en sån där jobbig dag... Läste nogot i går som gjorde mig ledsen o sårad men det har löst sig, det visade sig vara ett missförstånd men det har följt mig under natten i tankar och drömmar. Ibland reagerar jag väldigt starkt på saker och det kan ha med Fibromyalgin att göra. Något med hormoner,  smärta  och annat. Resultatet kan då bli att jag beter mig som en gravid kvinna, gråter för ingenting, blir topp tunnor rasande för små saker osv. Idag är det massa tårar som väller ut... jag menar verkligen väller! Jag kan inte sluta! Först var det för det jag läste i går, sen när jag fick svaret så var det för det och nu tror jag mest det är för att jag tycker det är så jobbigt att vara så känslig... Suck! Kan man ta semester från sig själv? Fick ett bakslag i natt förresten, klarade ju hela dagen igår utan Panocod. Men inatt vid 4 hade jag så ont att till o med Bobo vaknade och bad mig ta tabletterna. Förlåt älskling! Panocoden är jätte bra, de hjälper och tar bort smärtan helt i 99 fall av hundra men de har några biverkningar. För de första är de inte snälla mot levern men eftersom jag är superduper noga att aldrig överdosera eller ta i onödan så har min läkare försäkrat mig om att jag är utanför riskzonen. De är också vanebildande, i och med att de tar bort allt ont bara så där är det många som faller i fällan att ta de för minsta lilla. Jag vägrar att falla i den gropen! Sen finns det både små roliga och mindre roliga biverkningar.... De ger en viss påverkan på kroppen som påminner om något helt annat... kort sagt jag blir hög på dom! Jag sluddrar, fnissar och kan inte gå rakt. Ju ondare jag har när jag tar dom ju mer påverkad blir jag! Det har lockat familjen till många skratt genom åren kan jag lova! Det ser nog ganska skoj ut när jag sitter som en lallande idiot o försöker skriva på datorn eller utföra andra enklare sysslor... hå hå jaja. Sen finns det ju ytterligare en väldigt dålig biverkning... dom stoppar upp avfallshanteringen i kroppen fint uttryckt. Visst man sparar på toapapper ett par dagar men när det väl är dags så är det kägelklot... Så jag äter fikon som godis o dricker Duphalac som saft. O ändå får man ont i magen och blir kallsvettig när man känner att det äntligen e dags....  Så jag vill inte äta mer Panocod på länge!!! Men vad gör man? I natt var jag tvungen men jag ska inte ta några idag så får kroppen säga vad den vill!

Nu måste jag gå till jobbet så jag hinner byta om innan jag öppnar affären, det är svettigt att gå och jag tror kunderna uppskattar att jag fått på en ren torr tröja!

Puss o kram världen nu ska jag försöka att inte gråta bort hela dagen!

Dagens delmål avklarat!

Japp! jag fixade dagens delmål! Var tvungen att gå 1 timme i dag för att planen ska hålla och det har jag gjort fördelat på 3 promenader! Fick med mig gubben nu i kväll faktiskt och det var väldigt skönt, något bistert ute men vi fick upp värmen efter en stund. Det blev totalt 70 minuter i dag så jag klappar mig själv på axeln o säger "fan va bra!". Det gjorde inte ett dugg ont att gå men nu kvider jag lite men jag har faktiskt inte behövt en enda panocod idag! Bara två panodil vid lunch o det tycker jag är skönt. Jag har stor respekt för vad tabletter gör med kroppens organ så jag försöker vara så restriktiv jag bara kan och inte peta i mig piller av bekvämlighets skäl. Man kan lära sig leva med väldigt mycket smärta men ibland behöver man hjälp för att inte bli galen. Nu ligger jag faktiskt ner o skriver för det är omöjligt att sitta... det kryper, svider, bränner och domnar i hela sätesmuskulaturen ända ner i låren... shit det blir nog så att jag måste ta panocod för att få sova i natt. Jaja men hela dagen var jag utan så det går ju åt rätt håll! Längtar efter årets första julskinkemacka... ni vet den första smakbiten på ny kokta skinkan.... lite hungrig tror jag! bäst att försöka glida lite graciöst mot köket ( hahahahaha) o se om det finns något gott bröd.

Puss o hej leverpastej!

veckans utmaning...

det såg ganska mörkt ut ett tag för veckans utmaning... men ännu finns det hopp! Jag ska hinna att gå 300 minuter innan klockan 23.59 torsdag kväll. Kroppen är ju inte riktigt på min sida just nu, Diskarna i ryggslutet är lite svullna med dåligt blodcirkulation och domningar i benen som följd. Jag var till kiropraktorn igår och han lät positiv! Han sa att denna gången tror han att jag kommit i tid och att det borde vända snart. Han var också väldigt glad att jag äntligen lyssnat på honom och börjat gå.... men jag får inte gå långa stunder i taget och bara om det inte gör ont när jag går. hans rekommendation var 20-30 minuter 2-3 ggr/dag... så då får vi räkna lite igen!
Jag har gått 50 minuter i fredags och söndags, så gick jag 25 minuter i går kväll... det blir 125minuter så då har jag 175 minuter att klara av på 3 dagar. Det blir nästan en timme om dagen (58,33 minuter för att vara exakt!) och går jag till o från jobbet (20+20min) och en sväng under dagen så är det ju klart! Det fixar jag! För nu ska jag vara envis! Har han sagt att det är bra så tror jag på det! Nu ska jag gå till jobbet, ses nog i kväll mina vänner!

Puss o kram!

Bra och dåliga saker.

Min rygg strejkar. Det är en dålig sak, riktigt dålig sak. Måste äta massa tabletter och det är oxå dåligt, tycker inte om det men alternativet är att jag gråter och kortandas tills jag nästan svimmar för det gör så ont så då kanske tabletterna ska räknas till bra saker. För dom hjälper! Ännu i alla fall, är rädd för att om jag äter för ofta så tappar de verkan och då blir det en dålig sak. Då är vi uppe i tre dåliga saker och en bra. En annan bra sak är att det kommit en ny programvara till min telefon med massa funktioner som jag saknat! Yes! Fast det dåliga var att det inte funkade så bra när jag laddade hem det.... Telefonen tappade hela kontaktboken trots att jag säkerhetskopierat efter instruktionen... Sen kunde den inte kopplas ihop med min dator för den bara startade om hela tiden, alltså skitdålig sak!! Morr!!! Vaknade i morse av att det gjorde apont i ryggslutet så jag gled över sängkanten (haha gled!) väldigt graciöst (fnys) och stapplade ut till bordet där mina tabletter låg och pillade i mig två ( kände mig som en attans knarkoman!) och stapplade tillbaka in till sängen.Det räknas som en dålig sak! Koncentrerade mig på att andas tills de börjat verka ( kanske en lite bra sak då) nästa gång jag vaknade kunde jag gå ur sängen som de flesta gör, såg nog ganska normal ut så det blir en bra sak. Nu har vi 5 dåliga och 3 bra saker ( ifall du tappat räkningen!). Ringde ryggakuten direkt och hoppades på en tid i dag o det hade dom! 11.30 ska jag få höra hur jag misshandlat min kropp nu igen.... Men det är en bra sak i alla fall. Sen ringde jag till Sony support..... På Sony support fick jag prata med Gööööran... Göran var en väldigt trevlig kille som tålmodigt lyssnade på mitt problem och sa att nu hade det nog blivit lite fel i nerladdningen av mjukvaran så jag behövde flasha om den.... ehhhh... va? -jo du behöver flasha om mjukvaran i din telefon. -jaha så att jag gör vaddå med vaddå??? Men börja med att återställa systeminställningarna. - jahaaaa.... visst det ska jag göra.... ehhhh.... hur?  Tålmodigt så förklarade han på ett enkelt och bra sätt hur jag skulle göra och att jag inte skulle sörja min kontaktbok för den skulle minsann finnas på internet... O han hade rätt!! Nu funkar min telefon kalasbra och alla kontakter är tillbaka! PÖZZ GÖÖÖÖRAN!! Det var så bra att det måste räknas som två bra saker!! så just nu leder bra sidan med 6 mot dåligt sidans 5... trots allt är detta en bra dag ännu så länge!

Puss o hej leverpastej

däckad...

Jag är däckad, strandad, parkerad eller utslagen välj själv... diskarna nere i korsryggen har fått sig en törn, tror det hände i början på veckan när jag stretchade lite galet. Kände att det gjorde ont på felställe så jag slutade  förstås men tänkte inte så mycket på det mer. Sen har jag känt av det varje dag men lyckats förklara bort det hela tiden..... ni vet, "sov lite illa i natt" eller "glömde stretcha igår" osv... Igår var det värre än förut och jag gjorde som jag brukar.. jag struntade i det! Jag tog tabletter för att få smärtan att släppa och gick en promenad för det är bra att gå när diskarna är galna. Men jag gick nog för mycket... idag har jag inte gått alls, ligger med kudde under benen för att få bättre vinkel för korsryggen. rör mig det lilla jag kan men mår illa efter en stund av värken... Är huvet dumt får kroppen lida! o nu lider jag... Har ett danspass kvar på måndag som jag måste klara sen är det jullov för kroppen. Det jag inte begriper är hur jag ska få till utmaningen!?! Fast inte för att jag orkar bry mig just nu... har för ont för det... skit oxå. Men det hör till, bara att gilla läget lixom. Det kunde ju ha varit värre! Jag kan ju faktiskt sitta uppe, jag har Bobo som åtminstone säger att han ska ta hand om mig. (fast så länge jag inte har ett tangentbord på min kropp eller en data skärm på mitt huvud så är nog chansen väldigt liten att det händer) Det är 4 timmar sedan han vaknade och jag tror att han varit från datorn 20 minuter....  men men jag är säkert pisstråkig att vara med när jag har ont... Men jag har pratat med min äldsta son i telefonen i dag! han ringde förut och det blev lite mer än en timme... han är så go och rar, När han hörde att jag hade ont så började han "operation muntra upp morsan". Han fick mig att skratta gott! Har så underbara barn! Utan dom skulle inte livet vara mycket värt alls, i alla fall inte sådana här dagar när allt gör ont. Bobo är naturligtvis mycket värd han med men barnen är det käraste man har och snart kommer Chrille hem från Östersund! Marcus är bara borta över helgen hos en kompis och mekar bil. Det gör ett mamma hjärta stolt kan jag lova! Var på kvart samtal för ett tag sedan och Marcus fick massor av beröm.... det här med bilar, körkorts teori och lastbils teori verkar passa herrn som handen i handsken... Precis som storebror trivs på sitt håll. Älskade älskade ungar tack för att ni finns!! Tack för att ni tar ansvar för er framtid, pluggar och ser till att bli duktiga på det. Ni gör mig stolt ända från tårna till hårtopparna kan jag lova!!

Nu känner jag att det blir väl mycket känslor och ludd... tabletterna gör att jag inte håller ihop med tankarna riktigt... stavar säkert som en kråka oxå men jag menar fortfarande det jag skriver fast det kan bli lite rörigt ibland.
Pözz o kram på er där ute i cyberspace

Det blev rörelse utmaningen!

Veckans utmaning blev Rörelse! Jag har utmanat i att gå 300minuter ( 5 timmar). Det innebär ca 45 minuter om dagen...så jag började med att gå 50 minuter i dag!
Diskarna i ryggen jävlas för fullt just nu så det är tabletter som gäller men går gör jag ändå! Stavarna avlastar väldigt mycket så hade jag inte dem skulle det inte funka. Men jag måste be tomten om ett par nya stavar för jag har slitit ut de gamla... Det är ju en hård dubb längst ner för att staven inte ska halka omkring men den har jag nött ut så nu börjar de slira omkring lite.

Ny vecka, ny utmaning...

Måste bara summera förra veckans promenerande: gick ytterligare 35 minuter i går då det blev totalt 295 minuter ( eller 4timmar o 55 minuter om det är lättare att tänka så)

Mät dag i dag och det var väl ingen rolig historia fast det kunde varit värre.
Midja: +/- 0
Höft: +/- 0
Vikt: -0,1
överarm: -1cm

Veckans nya utmaning är fortfarande lite hemlig... Åza har fått två att välja mellan för jag vet inte riktigt om hon är tillräckligt frisk; om barnen är friska och om hon har tid alls denna vecka. Hon läser ju på universitetet och har en jätteuppsats som ska in nu. Håller alla tummar jag har för att det ska gå bra för henne! ledtrådarna hon fick för att kunna välja var: Rörelseutmaningen är en som jag kommer att göra även om hon väljer den andra utmaningen för det är något som jag utmanat mig själv i. Utmaningen som inte har med rörelse att göra tar tid och är inte helt lätt att göra men den kostar inget extra.... lite kryptiskt eller hur?

Utmaningen V.3 avklarad!

 Så då har jag klarat ännu en dag med vegetarisk mat. Det blev linsgryta idag med lite svamp, passerade tomater, ananas och majs, riktigt gott faktiskt! Och som vanligt har jag somnat i soffan... dags att krypa in till sängen för att få lite skönhetssömn... hahahhaahhahaahahhaha jo eller hur! sömn i alla fall 
Puss o kram världen!

Ps. jag promenerade 35 minuter i morse som skall läggas till i denna veckas promenad tid så nu är det totalt 260minuter och en dag kvar på veckan!  :-)

nu har jag räknat!

totalt promenerat i utmaningsvecka:
V.1: 3 timmar 40 minuter (220min)
V.2: 4 timmar 40 minuter (260min)
V.3 : 4 timmar 55 minuter ( 295min) nu har jag redigerat så denna vecka stämmer med totala summan

Då blir mitt mål att gå minst 5 timmar (300minuter) i veckan under hela juluppehållet! Det blir tufft men det måste gå! Dessutom måste jag göra minst två andra saker varje vecka. Har en cd som heter Core Rhythm som innehåller träningspass, får leta reda på den och prova. Dessutom bestämde Ulrika och jag att vi skulle försöka träna lite på danserna som vi ska tävla i februari, det behövs ju lite teknikträning på det. Så det löser sig nog med motionen hoppas jag!

funderar på...

...hur ska det bli nu när danskurserna är över? Nu sista tiden har jag ju promenerat varje dag och haft mina danskurser på kvällen. Detta är sista veckan nu innan jul och så startar kurserna igen V.3.... shit! Jag måste hitta på mer motion! det är lite knappt 7 timmars dans som tar ledigt varje vecka! Panik! om jag går 40minuter varje dag så blir det 4timmar och 40minuter
Hittills denna vecka har jag gått 3,45 minuter ( sedan i fredags alltså) nu ska jag räkna lite på hur mycket det har blivit sedan jag startade och hur mycket jag behöver lägga på under december... nu blev jag svettig!

Jag behöver en sovmorgon!

Min kropp är inte som andras... Idag börjar jag inte jobba förens kl 16.00 så jag tänkte att jag skulle få sovmorgon i dag men nej då! trots att Bobo och jag satt uppe sent och tittade på tv så slår jag upp mina ljusblå kl 8, samma tid som vanligt. Typiskt! så alltså har jag mycket mindre sömn än vad jag brukar trots att jag har alla möjligheter att få sova.... Jaja vad är väl en bal på slottet? Jag har ju haft en väldig klåda under mina fötter en tid nu, en punkt framför hälen precis vid övergången till hålfoten. Kunde inte komma på vad det var, men häromdagen fick jag en ledtråd. När jag lyfter foten är denna fläck (och lite till) helt vit och det är ju ett tecken på att jag är svullen. Men jag kunde inte hitta någon skada eller något som var annorlunda. Men i går kom jag på det! Jag har en förmåga att samla vatten i kroppen i perioder, oftast i samband med röda veckan men det har hållit sig ganska lugnt nu ett tag men i går så visade ju vågen 2 kg upp på två dagar så det verkade ju misstänkt och i går kväll så fick jag syn på mina vrister.... hade världens märken efter strumporna och då var det minst en timme efter jag tog av dom! Annars brukar märkena försvinna ganska fort men i går satt de i i flera timmar. Så där har vi svaret jag har enormt mkt vatten i kroppen. Sen kan man ju börja fundera på vad det beror på? Jag promenerar mycket just nu och det ska ju hjälpa kroppen att bli av med vattnet vad jag vet! Haha sist jag hade liknande problem så hette orsaken Marcus... Visserligen är undrens tid inte förbi men : Nej! jag är inte med barn!!! Jag får se till att äta vettigare och dricka hälsoteet som jag köpte hos hälsokosten i vilbergen, det ska hjälpa till att dra ut vattnet. Idag ska jag laga till en vegetarisk paj som jag ska äta i morgon när jag gör andra delen av min utmaning men först: UT O GÅ!!

Puss på näsan o nyp i stjärten!

förbjuden frukt...

...smakar alltid bäst! Jösses vad jag e sugen på en leverpastej smörgås!!! Jag ska aldrig bli vegetarian!

vegetarisk dag...

Tänkte försöka ta första delen av utmaningen i dag. Det var svårare än jag trodde! Kommer på en massa rätter med kött o fisk men det går ju inte. Fantasibrist! Fixade till en variant på pastasåsen med spenat, hade ingen philadelfia ost hemma men provade med kesella det är ju nästan samma sak :-). Men man ska inte prata med sonen i telefonen medans man lagar mat... drog på plattan istället för att vrida ner! så såsen skar sig kan jag säga.... Det blev inget gott alls... så det blev en smörgås med sallad o gurka  istället. Nu kokar jag tomtegröt till kvällen för det har jag varit sugen på länge. Leverpastejen blänger på mig varje gång jag öppnar kylen men den får blänga tills i morgon men då ska jag ta dubbla skivor! hå hå jaja...

kramelikram

positivt!

med tanke på mina svarta inlägg i dag måste jag få skriva lite positivt oxå! Bobo har skurat alla luckor och lådor i köket! Av bara farten tog han kylskåpsdörrarna med.... nu är det jättefint! så jag ska bara tömma bordet och bänkarna imorgon. Tvätta golvet oxå förstås sen är köket klart! Älskling har även bytt ut fönsterbelysningen i vardagsrummet!Nu bäddar han rent i sängen oxå... allt för att jag inte ska göra det när han åkt till jobbet, man kan ju tro att han känner mig bättre än jag gör... han e bra go min älskling! Jag har lovat att inte göra mer i kväll men att bädda är just en sån typisk grej jag skulle kunna ge mig på fast det är det värsta jag kan göra just nu! Såhär fint blev det!

Varför?

Suck... Jag har har gjort det igen. Jag har en förmåga att sluta lyssna. Kroppen har ju skrikit till mig hela dagen att SLUTA! SÄTT DIG! TA DET LUGNT! men som vanligt så skriker den för döva öron... jag ska bara... det är bara lite kvar... lite tvätt har ingen dött av att hänga.... Jag måste bara....
Om jag bara lyssnat från början; tagit ett par panodil och låtit "krampen" släppa så hade jag nog mått bra nu, kanske. Jag har fått väldigt mycket mer energi, mer vilja att ta tag i saker sen jag började med att envist promenera varje dag. Men tyvärr så är inte kroppen riktigt lika frisk som mitt huvud vill tro... Den hänger inte med på att göra massa saker hela tiden. Jag har fortfarande inte tagit en enda tablett på hela dagen, varför? "det är inte så farligt ännu tar sen om jag behöver" "Ska ju bara..." snart ska jag sätta mig o då går det över" HA HA HA... jo eller hur? Jag vet att jag är envis som en åsna o det ska bara gå. Det är enligt min läkare det som håller mig på rätt spår samtidigt som det är det som fäller mig.... När ska jag hitta balansen? När ska jag lära mig att lyssna? Jag vet ju vart jag landar men ändå inbillar jag mig att " nej det händer inte idag, jag ska bara..." gick i från nyss för att fixa katten som lyckats tova ihop pälsen runt snoppen så han kissar som en fontän över hela magen... så vi fick klippa o tvätta o sen tömde jag kattlådan för andra ggn idag. när jag har ont så tål jag inte lukt, tycker allt stinker. Så skulle jag bara ner med soporna till källaren oxå... Jag fattar tydligen fortfarande inte! Nu "fastnade" jag i hallen helt låst... nu gick det inte längre. Så nu är jag kommenderad till soffan, Bobo gav mig panocod och ett glas vatten o sa åt mig att jag gör inget mer idag. Punkt! Jag vet ju att han har rätt; jag vet ju att jag måste sluta vara envis men det är inte lätt när viljan att städa, fixa och göra fint äntligen har vaknat efter månader i "usch jag måste väl dvala". Snart flyger jag iväg i tablettdimman och  förhoppningsvis mår jag bättre i morgon....

Puss o kram på er!

fan!

just nu hatar jag min kropp. Jag brukar komma överens med den men just nu är den värdelös! Eller om rätt ska vara rätt så hatar jag monstret Fibromyalgi. Tänk att något så fult kan ha ett ganska vackert namn, fast det var väl det som var tanken. Jag hatar kramperna jag får i korsryggen så fort jag försöker damsuga eller diska, jag försöker verkligen att tänka på hur jag går o står men kramperna kommer ändå, visst finns det dagar då jag kan damsuga flera rum men oftast går det bara ett i taget och då är sista metrarna på ren viljestyrka. Det har hänt att jag stått gråtande på alla fyra för att jag helt enkelt inte kan komma upp innan krampen släpper. Jag hatar mjölksyran som exploderar i mina armar när jag försöker tvätta mina fönster. Vill göra jul fint i köket idag men istället sitter jag här med tårarna rullande ner för mina kinder... Började flytta undan alla krukväxter från brädan och damsuga undan de löv som rasat ner bakom elementet, känner den välbekanta krypningen som börjar samla ihop sig i korsryggen, ignorerar den för jag ska fixa ett fönster, snälla bara ett fönster. Lyfter ner gardinen, måste vila för mjölksyran pumpar i armarna. Hämtar putsen, ska bara ta insidan på köksfönstret struntar i att ta mellan eller utsidan, det blir jul ändå. Men vill få bort matos o annat från insidan. Har ett normalstort fönster men armarna skriker i panik efter halva... Jag hatar den brännande känslan i axlarna, när armarna känns som brinnande olja rinner i mina muskler. Ja jag vet att man inte måste putsa fönster; jag vet att julen kommer ändå, jag vet att familjen älskar mig lika mycket även om jag har smutsiga fönster. Jag tror inte ens de lägger märke till om jag så skrev fula ord på rutorna men... Jag ser smutsen, jag vill ha extra fint Är det så mycket begärt? Jävla kropp, jävla fibromyalgi, JÄVLA SKIT!! BARA ETT FÖNSTER?!? Nu ska jag göra ett nytt försök att få bort ränderna som blev överallt. sen kommer nästa problem... att torka alla skåpsluckor.... fast dom kanske Bobo kan ta när han vaknar?

mät dag!

Oj oj oj så nyfiken jag var när jag klev upp! har jag minskat något? fram med måttbandet o Ja! det har jag!!

Midja: -2cm

Höft: -4cm!!!

Vikt: -0,5 kg

4cm på höften märks i byxorna kan jag lova!! Kanske skulle hänga fram favvo jeansen som en morot... snart kan jag nog komma ner i dom igen! efter jul i alla fall ( om jag inte fuskar för mycket då). känner att mina armar mår bra av all stavgäng, de känns fastare så snart kanske "grevinnegardinerna" ( ja, gäddhänget då) försvinner oxå! ska nog mäta för skojs skull, har ju inget att jämföra med ännu men ändå... fast om musklerna ökar i omfång så minskar ju inte måttet förstås. Men det struntar jag i, känns armarna fastare så är jag nöjd med det så det så!

Överarm: 39 cm

Nu skuttar jag glatt iväg på dagens promenad! Kan ju inte bryta en god vana bara för att det är fredag! Ja just det, ska lägga till lite musik i mobilen... börjar kunna spellistan utantill nu!

Puts o krom på er alla!

Ny utmaning

Idag har jag äntligen fått den nya utmaningen! Att äta vegetariskt två dagar denna vecka... alltså inget kött, ingen fågel, ingen fisk eller skaldjur. Vi får dock äta ost, mjölk och ägg osv. Jag hade inte tänkt så långt! där ser man hur enkelspårigt man tänker, jag har hela tiden funderat på olika rörelse utmaningar. Men självklart kan man ju utmana varandra i att prova nya rätter eller sätt att laga mat. Det ska bli riktigt spännande att börja tänka vegetariskt en hel dag! inte glömma bort sig och äta leverpastej till frukost... vegetarisk middag är ju inget svårt men hela dagen blev genast en större utmaning! Sitter o bläddrar i lite kokböcker o jösses så mycket spännande vegetariska rätter jag hittade! Bobo var väl sådär måttligt intresserad av att äta vegetariskt så jag måste hitta på rätter som går att äta med eller utan kött... Jag gillar detta!

Nu ska jag läsa vidare i böckerna, Tack o hej UTAN leverpastej!

Ett gott skratt...

... fick jag på dagens promenad! Jag hörde något som lät som en trimmad  overlocksmaskin med 4tums avgasrör! ( en symaskin som syr de fina sömmarna på insidan av trikåtröjor bl.a ) Den maskinen har ett skärblad som kapar sömsmånen samtidigt som den syr; det ger ett väldigt typiskt väsande ljud. Ja ni som syr vet vad jag menar! Nåväl tänker det ljudet på en liiten liiten mint grön bil, en sån som bara finns plats för två i. I denna liiilla liiillla bil satt en stoooor farbror och en liiiten liiiten tant.... Farbrorn låg nästan i tantens knä för att överhuvudtaget se ut genom det immiga rutan.... Förstår ni synen?!? Haha tror jag ska lacka om min overlock!

Latmask!

Ibland blir jag så trött på mig själv! Vissa saker är jag snabb på att göra men andra skjuts upp i evighet. Ikväll har jag tagit tag i en sådan sak... o det var på tiden!! För 1,5 -2år sen fick Marcus Bobos gamla tv när Chrille hade tröttnat på den. I början hade han den till tv spel men han tröttnade snart på det så den blev bara en dammsamlare. Förra hösten så frågade han om han kunde få dra in antennkabel så han kunde kolla på tv i sitt rum. Vi diskuterade saken men jag var lite emot att ha en kabel tvärs över golvet så vi skulle forska i att ordna trådlöst. Vi glömde bort det och kom på det i somras så vi var duktiga och tog reda på att om vi har trådlöst skulle vi bara kunna se samma kanal på båda tv apparaterna... lät lite konstigt tycker jag men visst kanske det är så. Så jag köpte 10meter antennkabel och den har legat i lådan tills nu!! Det är ju skandal... Jag upptäckte att jag till och med hade köpt kabel tunnlar för att slippa ful tape. O ändå har inget hänt!!! Skäms på mig! Men ikväll när jag kom hem hade Marcus städat och möblerat om i sitt rum och gjort jättefint, så han nämnde lite fint att nu skulle det vara prefekt om tv:n hade funkat... Då skämdes jag så jag satte genast fart och började dra kabel ( japp i min familj har det alltid varit mitt jobb att koppla allt som har med ljud o bild att göra). Först drog vi kabeln rakt igenom hallen till min stora sorg... Men sedan kom vi på att förgreningen kunde kopplas in i vår tv istället för uttaget i väggen, så då fick Marcus kabel 5 meter kortare väg så då räckte det att dra kabeln runt ute i hallen så nu finns det ingen ful kabel på golvet! Lycka! Nu är det äntligen färdigt, sonen är glad och då är mamma glad oxå! Jag kan inte skylla på att det var svårt precis, bara ren lathet är nog svaret jag måste ge...

Klar!!

Veckans utmaning avklarad! det blev 40 minuters stavgång i snöyran nu på morgonen. Sedan tidigare hade jag ju 2,19 timmar så nu är jag uppe i 3 timmar!! Ja det fattas ju 3 minuter men det tar jag när jag går till jobbet sen! Så allt extra jag går nu blir bonus! Bonus för kroppen alltså. Provade mina nya "antihalka på ändan sulor" som jag inhandlade på Claes Ohlson igår, funkade jättebra så de kan jag rekomendera.



Veckans utnmaning: 3 timmars stavgång, Klart! tjoho vad jag e bra! Undrar vad Åza hittar på till nästa vecka? O vad ska jag hitta på till veckan efter??? Nu får jag allt fundera lite här...

Fusk!

Igår hann jag inte gå alls... Det gör mig frustrerad! Fast det var faktiskt inte latmasken som ställde till det, jag hann verkligen inte (om jag inte skulle gått efter 22...) Först på morgonen så skjutsade jag lilla guldklimpen och hennes mamma till en väldigt trevlig barnläkare i Lindö. Hon var sååå duktig! Han klämde o kände, pillade och petade och gull ungen bara ler!  När jag skjutsat hem dom så for jag direkt hem för att fixa med matlådor arbetskläder mm sedan direkt ut i bilen för att åka och besiktiga den. Det gick ju lagom bra... bromsarna tar lite (hmmm) ojämt... den sötaa lilla farbrorn var så orolig när jag skulle åka därifrån, "det är farligt när den drar så snett, du kan prova här ute på plan om du vill känna efter, jag kan följa med dig så du får veta hur snett det är! Ska jag följa med dig? Du får bara köra sååå försiktigt hem, helst direkt till verkstad!"  Hå hå jaja han skulle bara veta att jag kört många bilar som är värre än så.... men det var faktiskt lite gulligt av honom... att vara orolig för lilla mig! Ombesiktning blev det för siffrorna var inte bra och Molle lovade fixa det nästa torsdag. Direkt efter besiktningen var det bara att flyga till jobbet, mamma väntade och var väldigt hungrig, hennes lunch blev ju 1,5 timme senare än vanligt pga. besiktningen. När jag stängt butiken så började ju mitt danspass på 2 timmar, lärde ut en dans som var väldigt svår att få till själv. Särskillt svår blev den när jag lyckades lägga till ett litet litet & på fel ställe... jag stod i butiken och övade så fort jag var ensam och då smög sig det lilla förhatliga & in... det tog en bra stund innan jag förstod vad jag gjort för fel det blev väldigt rörigt men vi redde ut det på kvällen sen! Lektionen slutade 20.50 igår och då var jag så hungrig att det knorrade högt i min mage... Bobo min älskling hade fixat lasagne och massa jättegod sallad till! Dessutom hade han dammat alla bokhyllor! Vilken sambo jag har!  Så det fanns faktiskt ingen promenad tid kvar igår... Bobo erbjöd sig visserligen att följa med mig vid 22 tiden men jag sa ifrån, jag får gå nu istället. så nu stänger jag av datorn och går en sväng innan jobbet. Egentligen börjar jag 16.00 på tisdagar men idag har mamma lovat en släkting hjälp att ta sig till sjukhuset i linköping i snöyran och då är det klart man ställer upp! Börjar 11.00 och slutar 20.45. har dubbla danspass efter butiken... Det blir tufft men det går!

Puss o hej leverpastej!

Sitter o funderar...

Har funderat lite på det där med lagom vikt nedgång. Vad är lagom? Vill ju inte att det ska gå för fort samtidigt som det inte får gå för långsamt heller. Svårt det där... Men jag tror att jag kommit på en rätt så bra balans, fast det återstår att se sen när facit kommer. Tänkte mig ett delmål på att "förlora" 10% av min vikt tills den 31 maj. det är 27 veckor dit. Om jag lyckas ta 0.4kg i veckan så finns det lite marginal för veckor med bakslag... Är det realistiskt månntro? Jag vill gärna tro det, men samtidigt är jag rädd att misslyckas... igen. Men om man inte vågar något så vinner man inget! Så jag tror på mig, jag ska klara det. Om jag är extra duktig nu så fixar jag julen oxå utan problem... så nu utmanar jag mig själv! Är du redo att ta utmaningen? Ja jag tror det faktiskt, det känns rätt! Måndagar får bli vägningsdag.

Tjipp o tjohej, nu skalar vi bort mej!  ;-)

utmaningsrapport

Utmaningsvecka 2, dag 3
Mål: 3timmar stavgång
Dagens promenad: 60 min

Totalt i veckan 2timmar 19 minuter

lite fusk...

Idag har jag inte promenerat alls... Vi har haft julkortsdag på jobbet, suttit på rumpan o pysslat hela dagen! Började dagen med att baka glutenfria äppelkakor i morse vid 7... Jag visste att det skulle fuskas med promenerandet i dag så därför var jag noga att gå extra igår. Nu är jag såååå trött! sov bara lite drygt 3 timmar i natt. Hade tänkt att se min favvo film Armageddon nu i kväll men ... nu ger jag upp! stänger av och kryper ner i min stora tomma säng och sover till kl 03.00. då ringer klockan och det är dags att hämta Bobo på jobbet! Kan ju tycka att Veolia kunde se till att det går någon buss till Vilbergen en lördag kväll men sista går visst vid straxt efter midnatt tror jag... hå hå jaja. Jag kan ju lägga mig igen efter att jag hämtat älsklingen så det löser sig ju med sömnen detta dygnet hoppas jag! I morgon tänker jag gå en sväng igen, någon som har ett förslag på ett mål? får fundera på det tills jag somnar... shit måste läsa in en dans oxå...attans! det skulle jag gjort igår! Slarv maja!!!
Mot sängen!!

hjälp!

Kan någon lära mig hur man länkar i sin sidebar istället för i ett inlägg? I nästan alla bloggcandy tävlingar vill det att man länkar på sidan istället för i ett inlägg... men jag vet ju inte hur man gör!!! Morr!

hittade mer bloggcandy...

Hanna vill att man ska lägga till detta i sin sidebar men det vetekatten hur man gör! så det får bli här istället

http://hannapannabloggar.blogspot.com/2010/10/my-first-blogcandy.html

bloggcandy

Ibland kan man vinna fina saker om man bara länkar till sin blogg... har ingen aning om hur man gör så jag improviserar lite...

http://scrapbutiken.webblogg.se/2010/november/bloggcandy.html

Det var jobbigt...

...men attans så stolt jag är nu då! Kallt som fanken var det men jag hade både långkalsonger och mössa på, men fick faktiskt även dra upp luvan över mössan trots att jag gick mig varm. Ni som känner mig vet att jag hellre klär mig varmt än tjusigt och jag lovar att jag inte var någon kandidat för miss world idag heller! Men det skiter jag i! Gick som sagt till Hageby centrum och handlade idag, det tog 37 minuter dit men kändes som en evighet hem... men enligt Moveo ( en app i min telefon) så tog det bara 42 minuter hem!
 Fast jag börjar allvarligt fundera över min intelligens... eller snarare bristen på dylik! Skulle bara handla en liten burk kakor till kvällens ljusparty men när jag handlat färdigt låg det 2 kg äpplen, 1 kg spagetti och 2,2kg nötfärs i ryggsäcken.... ja o så lite kakor då. Ja ni vet ju att min kropp kan vara lite skruttig o så... att först gå raskt i 40 minuter o sedan slänga i dryga 5  kilo i ryggsäcken var ingen bra ide.... Men är huvudet dumt får kroppen lida! Men hem kom jag och maten oxå. Jag har dock kommit på att jag måste modifiera min ryggsäck. på min stora data ryggsäck sitter ett band med snabbkoppling straxt ovan bröst höjd för att koppla ihop axelbanden så att belastningen inte ska hamna ute på axelkulan och det kände jag att jag måste ordna även på denna ryggsäck. axelbanden är sydda för en bredaxlad bodybuilder tror jag för de glider direkt längst ut på axeln o det gör VÄLDIGT ont i mina axlar då... orkade tyngden mycket bättre när jag drog ihop dem. Så jag får leta i mina gömmor om jag kan hitta något sparat snabbfäste och remmar från någon gammal cykelhjälm eller så. Ni vet sådant som är typiskt bra att ha bäst att jag sparar på...

tjopp o tjohej, tack för mej!

Nä dra mig baklänges!

Gick en promend till i går så jag ska lägga på 25 minuter till de tidigare 197.  
Det blir totalt 222minuter för utmaningsvecka 1! det tycker jag är bra för en latmask som mig! men nu är det ny vecka och nya tag. Denna vecka har jag utmanat Åza i att gå med stavar! samma tidsmängd, det kan ge en vääääldig träningsvärk i början så jag tyckte att 3 timmar var lagom. Men nu till rubriken... För fyra veckor sen så mätte jag min midja ( haha ja det finns en där under!) och mina höfter samt min vikt , igår kom jag ihåg det och dessutom vart jag hade skrivit upp det. Nu i morse tänkte jag att det kan vara kul att se om måtten ändrats. Trodde väl inte på mirakel precis men något litet i alla fall...

Midja: -6 cm (på fyra veckor alltså)


Höft:+/- 0

Vikt:-0,7

6cm i midjan är ju skitbra! är så lycklig! Jag hoppas att jag nu har kraften att förtsätta med små steg i taget. Har gjort missen att rusa på och gå ner för fort (40kilo på ett år!) Det fungerar inte, man hänger inte med mentalt då. Mitt mål är att lika sakta som kilona smugit sig på ska de smyga av för då tror jag att man har lyckats med att ändra sina vanor mer permanent! Det är viktigt, jätte viktigt! Jag vill ju att detta ska bli permanent och det kan det ju bara bli om jag orkar hela vägen att förändra ett invant beteende och ge mig själv bättre vanor. Tror inte på att snabbt strypa allt som är gott och knapra morötter hela dagarna. Men ökar man motionen så ökar motivationen att minska på det onyttiga och jag vet att det är okej att äta "fel" ibland, ingen diet som kraschar, jag behöver inte anklaga mig själv för att  jag inte kunde stå emot. Det är okej, men inte varje dag och inte obegränsat. Det tror jag ger en sundare inställning än att ständigt intala sig själv att jag får inte, får inte, får inte, jävlar jag kunde inte stå emot ( så vräker man i sig en hel påse chips eller godis för "jag är ju så misslyckad ändå") nope! Jag förtjänar bättre än så! Jag ska behandla mig själv med värdighet och låta detta ta den tid det tar och hoppas att jag kan hitta stöd hos andra om jag vacklar, och då menar jag INTE att folk ska tjata om "ska du verkligen äta det där?" eller tjata att jag inte får det eller det.DET är mer stjälp än hjälp. Även vi tjocka människor blir ledsna och sårade även om vi på ytan verkar ta det med en klackspark. Det var ingen dröm jag hade som liten att se ut såhär vid 40 precis... Jag vill att mina vänner ska hejja på istället, inspirera om motivationen är låg, få mig att glädjas över positiva saker istället för att gräma mig över det jag kanske inte lyckades med.

Men nu är det ny vecka! Dags för att ta tag i veckans utmaning! Funderade ett tag på vad jag skulle ha för mål med promenaden idag, det är ju lättare att få en långpromenad om man bestämmer vart man ska. Jag har ju ett ljusparty ikväll och då ska det bjudas på kakor o kaffe... Så jag tänkte att jag handlar lite kakor i Hageby centrum så nu ska jag svinga på ryggsäcken , ta mina stavar och knalla dit! Tyckte att Hageby var lagom långt bort... funderade på att gå till Ö&B först men tror inte de har så mycket goda kakor precis så dit får jag gå en annan dag, köpa en tvål kanske... ska komma ihåg att koppla på applikationen i min telefon så kan jag rapportera sen hur långt det var och vilken tid det tog.

Puts o krom på er!

Kan dålig natt bli bra dag?

Har drömt massor i natt... inga roliga drömmar tyvärr, fast inga dåliga heller. Jag har drömt om dansen jag ska lära ut i kväll! Undermedvetet har jag kämpat med att komma ihåg ramsan med stegen, räkningen och vad jag ska säga. Egentligen är det en dans som jag inte riktigt skulle vilja ha i den gruppen men några kan den redan och de har önskat denna dans: Den sista jag trodde skulle vara intresserad av just denna dansen har nog önskat den mest; hon har studerat filmer på youtube och försökt lära den själv. Men det känns inte helt rätt så därför har jag sovit helt knas i natt. Satte klockan på 07.00 för att hjälpa sonen fixa ett smidigare bandage så han skulle få ner sin onda fot i en sko nu på morgonen. Jag vaknar alltid 5-10 minuter innan klockan ska ringa när jag vet att jag ska upp, så även i morse. men jag tänkte att jag väntar tills den ringer innan jag går upp för det tar en stund innan Marcus e uppe i alla fall. Jag väntade o väntade. Till slut lyfte jag ner klockan och tryckte på lysknappen... 05.20!!!! SUCK! Jag hade lurat mig själv! Nu var jag ju klar vaken eftersom jag intalat mig att jag ska straxt upp... Jag vände o vred på mig men tillslut kom jag till ro... för att väckas av en uppenbarligen varm karl som går upp och öppnar balkongdörren! det blev svinkallt direkt men ändå skönt när man kom ner under duntäcket igen ( hade ju sparkat av mig det i min oroliga sömn). En ny omgång med att vända o vrida på sig, denna gång med en släng av huvudvärk. Jag kan också avslöja att jag har en sambo som låter väldigt när han sover, ibland pratar han men oftast stönar han... högt! Eller så försöker han kväva sig själv, man hör tydligt hur han drar in luft men sen kniper han igen och försöker hindra luften från att komma ut. Ni vet hur en ballong kan låta när man drar i flärpen så luften får en smal springa att smita ut ur? Den piper o tjuter.... min bobo är en ballong..... Med huvudvärk, svårt att sova och ett stön pipande en halvmeter från örat funderade jag på att gå upp... Nej jag ska sova! jag behöver sova! Tar två panodil mot huvudvärken och sätter på min cd bok, det brukar få mig till ro... SMACK! En arm kommer flygande rakt över ansiktet, handen landar över min kind med armen vilande mot min axel så att fingrarna precis nuddar kinden.... Jag blundar hårt o tänker att lugn o fin du behöver sova, hetsa inte upp dig han sover faktiskt. Sen kommer nästa arm! runt min midja denna gång, han drar mig intill sig och det brukar kännas mysigt; att han fast han sover vill ha mig nära, men imorse kom täcket fel då så det blev kallt; väldigt kallt så jag försökte utarbeta en plan för reträtt... då börjar handen pilla i mitt ansikte! Ni vet så där försiktigt som man samlar ihop något ömtåligt som man ska plocka upp. Då blev det för mycket! som en ylande furie kastar jag mig fram och ur hans grepp, vräker bort handen och drar loss mitt täcke o knuffar bort Bobo ur min säng. Han sover lugnt vidare och har nog ingen aning om mitt frispel... Jag går upp och väntar på att Marcus ska vakna, behövde dock inte vänta många minuter. Såren på hans tå såg väldigt fina ut efter att vi sköljt dem en bra stund för att få kompressen att lossna. Efter det gick jag faktiskt och lade mig en timme igen för att försöka balansera upp bristen på natt sömn... Fy bubblan så trött jag är! Men nu ska jag kolla över danseländet på riktigt; kom ju lixom aldrig fram till slutet i min dröm, fick bara börja om hela tiden... Suck o hej leverpastej

Kallt men skönt!

Gick långa vägen hem från jobbet ikväll fast utan stavar. Går jag raka vägen hem så tar det ca 15-20 min och de promenaderna brukar jag inte räkna in i min utmaning, tycker det är för kort tid för att göra nytta. Självklart är även de promenaderna nyttiga men när det gäller förbränning så behöver de vara längre och svettigare. Så jag gick från jobbet bort mot Thapperska, ner under Gamla Övägen, bort mot Gråbergsgatan och sedan följa Vilbergsgatan bort till oss. Gick riktigt raskt i intervaller, gick på tills benen brände, minskade tempot någon minut och ökade igen. Det var härligt och svettigt! Det tog 27 minuter så nu har jag klarat utmaningen för denna vecka!! tjoho!!

Totalt har jag gått 197minuter!

I morgon är det in tur att utmana Åza... hon är väldigt nyfiken på vad jag har hittat på! *fniss* det var svårt att välja, för jag kom bara på massa saker som inte riktigt funkar för oss båda... eller jag kanske bara ser hindren istället för möjligheterna. jaja jag har kommit på en sak som jag tycker är bra, och som har hjälpt mig massor! Gissa vad det kan vara!

Pözz o kräm o nyp i skinkan!

aj aj...

Så var det äntligen dags att åka med Marcus onda tå. Han har haft nageltrång i över ett år nu... men han har vägrat att åka in igen. Vi har varit hos läkaren förut och de skar lite fint i ena kanten och det var nog inte så farligt, det som var värst var ju sprutorna! De tyckte han inte om! hoppas det blir bra idag nu...

Trött..

Är så trött... ikväll tog bara energin slut. Det började redan vid två med stora krokodilgäspningar, kände att kvällens dans skulle bli jobbig. Hade ju två pass i dag, en nybörjargrupp på en timme och min nivå 3 på 2 timmar o en kvart. Lärde ut en ny dans till nybörjarna och det var en som jag kan sen gammalt så det funkade bra men nästa grupp var värre... lärde inte ut någon ny men vi repeterade en från förra ggn... Usch vad jag hatar när jag känner mig så okoncentrerad! " så så så o i kors" Vad är det för beskrivning?!? Blä! Men det funkade, mina dansare är så härliga! De står ut med mina korkade dagar och möter mig med ett leende! Jag är glad att jag har dom! vi körde hårt idag; Skönt men efter ett tag blev det för mycket, fick svårt att fokusera blicken o ville bara lägga mig ner. insåg att jag nog druckit för lite, ätit för lite o rört mig lite för mycket de senaste dagarna. Får ju inte glömma bort att min kropp inte klarar allt jag vill att den ska klara. Fast det kan ju vara latmasken som är på väg bort oxå! Så jag hänger i ett par dagar till så får vi se vem som har rätt; kroppen eller jag. Det kan ju ha med kylan som kom i natt att göra oxå... Den som lever får se! Nu är det dags att krypa till kojs, ska med Marcus till läkaren i morgon bitti o skära lite i hans onda tå. O då ska jag upp tidigt o min kropp älskar verkligen att gå upp tidigt... NOT!! så morgondagen blir nog inte bättre än i dag tyvärr...
Men byxorna satt lösare idag! ( jag lagrar en jäkla massa vatten jämt så jag antar att extra motionen äntligen fått det att släppa) så massa positivt är det iallafall!

Tjipp  tjipp!

Lögner...

Visst är det jobbigt när folk ljuger? Lögner är bland det värsta som finns, det tror jag alla kan skriva under på! Nu tänker jag inte på små vita lögner som att jultomten finns och att påskharen lägger ägg, det är ju inte riktigt en lögn fast det är ju inte sant heller... ja lögner kan ju vara en riktig gråzon egentligen. men kommer vi på någon att ljuga så blir vi arga, riktigt arga. Men ändå finns det någon som får ljuga oss rakt upp i ansiktet utan att vi blinkar. Tvärt om så belönar vi ofta eländet! Klappar dom på axen o bara ler... Tror du mig inte? Då ljuger du... Jag talar om oss själva! Det finns ingen som man är såå bra på att ljuga för som för sig själv! " jag har haft det så stressigt i veckan så jag behöver ett glas vin för att slappna av"  ( det är inget mot stressen på insidan av kroppen som startar för att bryta ner alkoholen) "jag äter nästan inget godis alls" ( nej men 17 liter  läsk o massa oboy ) "chips äter jag bara när det är fest" ( jaha kul fest du hade alldeles ensam i söndagskväll då?) " jag tar bilen till jobbet för det regnar" ( meh! du blir ju lika blöt på väg till garaget och ut från bilen sen!) " idag har jag tränat så hårt så en lite chokladbit har jag förtjänat" (japp! din träning förbrände 172 kalorier o det jämnar ut en chokladbit på 360... visst) " Vi har alltid grönsaker till maten" ( ja om man räknar en halv tomat eller tre gurkskivor i ena hörnet) " man ska aldrig handla hungrig så jag tar något litet" ( så två kokta med bröd på Willys var smart va?) " jag äter sunt" ( inte kan man räkna grädden i såsen? Det var ju så lite o den skulle ju blivit förstörd annars) " jag tar bara en portion mat, tar aldrig om" ( gaffeltrucken som behövs för att bära din tallrik pratar vi inte om) " det är ju synd att kasta mat" ( men du var ju MÄTT!) "jag har för ont för att gå" ( du vet ju att det släpper om du går!)" men en choklad bit är ju ingen fara... bara idag" ( den i går då? eller i lördags? ja o den lilla som låg kvar i väskan? och resgodiset sist?)

Behövs fler exempel? inte för mig i alla fall...jag ska ta mig i kragen och sluta ljuga för mig själv. Kommer antagligen inte att lyckas helt eftersom människan av naturen är lat. Men jag ska göra mitt bästa för jag förtjänar bättre än massa lögner...

mera steg...

Pappa ringde mig i morse och varnade för att det var halt ute så jag väntade några timmar innan jag tog min morgon promenad... solen skiner ju för fullt så 10.45 styrde jag kosan mot porten för att knalla Vilbergen runt. Attans så halt det var!! kände mig som en klick smör i en het stekpanna... men runt kom jag och jag provade ett nytt program i telefonen som räknar steg, hur många kilometer och antal förbrända kalorier. så morgonens promenad ser ut som följer:

Tid: 00.32.57
distans: 2,35 kilometer
steg: 3919
förbrända kalorier: 158

Totalt har jag gått: 170min sedan i fredags.

Jag e glad!

...men trött! I morse så drog jag på regnbyxor o gummistövlar o gick en omväg till jobbet. Tog mina stavar och gick ner vid höghusen, över Gamla Övägen, ner bakom Statoil macken, bort  på Gröndalsgatan, under Söderleden och upp bakom jobbet. Blöt o kall så kändes det som jag gått i minst 45 minuter... Haha hade gått i 29,5!! Det tog längre tid förra våren när jag promenerade den sträckan. Det är ju positivt! fast jag hade hoppats på mer tid... Lärde ut en jäkligt mysig dans i dag! Den heter "Haunted" och är en Nightclub. Men attans så svår den var att lära sig själv!! jag har svurit eder över den kan jag lova, nästan så tapeterna krusar sig... fast när jag väl hade klurat ut alla & och hur de menade räkningen så var den urmysig! Och dansarna tyckte inte den var allt för krånglig att lära sig, det är ju lite skillnad på att bara ha ett papper o en film eller att ha någon som förklarar! Efter detta monster pass vi gjorde idag så tog jag åter mina stavar och tog en omväg hem! det blev 20 minuter till, Jösses var jag gillar denna utmanings grej Åza  hittade på!! Vilken morot det är att verkligen göra det som man slött tänkte att man borde utslängd som en potatis i soffan... I morgon ska jag nog gå Vilbergen runt, sist jag gick den lite flitigt var förra sommaren och då tog det 30 min ca.
 O vet ni vad? Jag har stretchat vaderna idag oxå... massor!! Fan va jag e bra! Hejja mej!
Puss o kram o nyp i skinkan

Idag alltså 50 minuter till till samlingen
totalt 140min från i fredags, ska ha 180 innan fredag denna vecka

Ps: nu vet jag vad jag ska utmana Åza i nästa gång... mouahahaha! pözz!

Gå gå gå

Nu har jag gått en underbar promenad på 50 min. Jag tog stavarna oxå för att få lite rörelse i axlar och rygg. Det var skönt att bara stoppa lurarna i öronen med lite blandad musik och bara gå dit näsan pekade! Många fina hus och trädgårdar finns det bara runt knuten, och allt det missar man i sin stressade vardag. Jag gick runt på massa små gator i skarphagen sedan över Söderleden bort mot Lidel, förbi ektorpsskolan och hem... SKÖNT!


Målet är att gå minst 3 timmar (180min)  på en vecka
Tidigare promenader sedan i fredags:
40 min
Dagens:
50 min
Totalt:90 min

Bara 90 min kvar! Pözz o kräm!

ett blad har vänts i boken om Annelie...

Mycket känslor och tankar snurrar i mitt huvud... Igår var jag på bröllop, min farbror Christer gifte sig med sin Birgitta. På ca 30år har jag haft nästan obefintlig kontakt med familjen på Pappas sida. Pappa o jag har haft kontakt i bland men väldigt sporadiskt. Han hade en ny liten familj med en liten blond och söt flicka. När man är liten ser man saker med andra ögon än vad vuxna gör, ibland med förödande konsekvenser. Jag firade många jular med familjen Nilsson i farmor o farfars hus i Lindö. Vet inte riktigt när kontakten riktigt bröts, det rann lixom ut i sanden...I min värld så var det fel på mig, jag dög inte därför hade pappa en ny flicka och den övriga familjen tyckte bättre om henne. Naturligtvis så var det ju inte så men i min värld var det dagens sanning. För en tid sedan dog min farmor och jag var på hennes begravning, det kändes då som jag var en snyltgäst, ni vet en sån som slinker in på begravningar bara för att få gratis kaffe o kakor. Jag var där för att pappa ville det, för att jag ville det, för att farmor var min riktiga farmor och jag hade all rätt att vara där. Men jag kände mig utanför. Mina bordsgrannar pratade bara med mig när de var tvungna, jag kände mig i vägen ful o dum... Tillslut gick jag ut på toa och grät en stund o ringde min älskade sambo. Han peppade mig o talade om att jag gjorde rätt som gick dit och att jag skulle bära huvudet högt för det finns bara en som jag. Jag älskar dig Bobo! Så jag gjorde det, sträckte på ryggen och gick ut igen. Var lite nervös inför detta bröllop, denna festens dag. skulle jag bli "ensam" igen och trycka i ett hörn eller?  Missförstå mig rätt; Jag vet att Pappa vill ha mig med, han tycker om det, det märks. Jag ser i hans ögon att han är glad att vi hittat varandra igen. Min underbara farbror Kenta har från första sekunden vi sågs nu i vuxen ålder (på pappas 60 års dag) behandlat mig som om jag aldrig varit borta, han är så lätt att prata med och har alltid nära till skratt. det är alltid så avspänt och inga konstigheter, bara glädje. Min farbror Micke som jag alltid sett upp till och som tillbringat många timmar med mig i telefon och hemma i hans kök för att försöka trösta och förklara varför allt blivit som det blivit har blivit lite mer reserverad, han vet nog inte riktigt hur han ska bete sig. De senaste gångerna vi setts har det mest blivit ett hej som hastigast eller kanske rent av bara en nick. Igår sa vi kanske 10 ord till varandra när vi möttes i vimlet men bara artighetsfraser. Det är lite synd men det ger sig kanske om han får tid... Så har vi då min farbror Christer... En väldigt stilig herre som jag inte har så mycket minnen av från min barndom. Vad skulle han tycka om att jag var där? Och hans blivande hustru?  Jag hade en väldigt trevlig kväll med trevliga bordsgrannar, Min bordskavaljer hade kanske inte riktigt läst etiketts boken men vad gör väl det? han började prata med mig efter ett tag i alla fall, o jag är minsann kapabel att dra in min stol själv! :-) Fick en väldigt trevlig kvinna framför mig som var väldigt rolig att prata med, det visade sig att vi ridit på samma ridskola och troligen i samma grupp... Christer är en väldigt smart man, han gjorde helt enkelt så att han "ropade upp" familjerna i tur och ordning så vi fick ställa oss upp så gav Christer en kort förklaring vilka vi var som grupp. Himla smart! man fick ju inte namnen på var och en men man fick ialla fall veta om de vid det bordet var släkt med honom eller henne eller arbetskamrater osv. God mat, vackra tal, roliga tal och trevligt sällskap gjorde att kvällen gick fort. Presentöppnings dags... skulle de tycka om handdukarna som pappa köpt och jag broderat och kortet jag gjort? Ja varför skulle de inte? men lilla osäkra barnet Annelie hade ont i magen, skulle det jag gjort duga bland alla fina dyra presenter? Den vuxna jag säger: självklart gör det det!!! men det lilla barnet där inne ramlar ofta tillbaka till barndomens sanning: jag duger inte.... Det verkade dock som att de uppskattade sakerna och dansen tog vid. Jag fick lära pappas kusin Margareta att dansa lindi shuffle och hon var jätteduktig! Efter lite dans, lite dricka och trevliga samtal så blev det dags att åka hem. Jag letade reda på brudgummen och ville tacka för att jag fått komma på deras stora dag och att jag har saknat Nilssons, då ser han mig i ögonen och säger det är skönt att du är tillbaka, vi behöver bli en familj igen och ger mig en varm kram. Tror ingen kan förstå hur värdefulla de orden var! "Det är skönt att du är tillbaka, vi behöver bli en familj igen"... glädjetårar rullar ner för mina kinder bara jag tänker på det.... Se var det dags att hitta bruden för att tacka, henne träffade jag för första gången på farmors begravning så vi känner inte varandra alls. Jag sträckte fram handen för att tacka för kvällen men hon ger mig en jättekram och tackade för att jag kom och jag sa som det var att det var jätteskönt att få träffa familjen och få vara en del av den, "alla här är din familj nu glöm inte det" var hennes svar när hon såg mig djupt i ögonen o svepte med handen mot havet av människor... Hon ville att jag skulle komma o hälsa på, vi bor ju nästan grannar utan att vi vetat det... Jag kände en sån värme o glädje igår som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva med denna sida av familjen, bara för några år sedan så trodde jag att den dörren för alltid var stängd. Men jag har fått min pappa tillbaka, vi kan aldrig få tillbaka det vi förlorat men vi har en framtid! Jag vet att Pappa läser detta och det kan vara svårt att hantera eller förstå det jag skriver men det är min sanning och min uppfattning. Jag vet nu varför det blev som det blev för längesedan och det läkte många sår att få veta att du inte struntade i mig. Det fanns någon annan som gjorde valet åt dig, av kärlek och för att skydda dig och sig själv från smärta, gör något ont så tar man bort det och syns det inte så finns det inte! Jag är glad att jag fått dig tillbaka pappa!

Jag är taggad!

Jag är glad över den lilla utmaningen jag fick! Det känns som den är lagom liten för att jag verkligen ska mentalt orka genomföra den! Jag har en förmåga att starta stort och sen inte orka mina orealistiska mål. Så nu är målet att bara göra förändringar som jag orkar även när det regnar ute och livet känns som utskitet äppelmosblues. Nyss gick jag ner till jobbet och dansade en stund med min kompis Elin. Det blev inte så mycket dans men ändå! sen blev det ju promenaden hem igen oxå. Det tar ca 20 min att gå så det blev ca 40 minuters promenad i regnet. Egentligen borde man väl inte räkna promenader under 30 minuter, men samtidigt kände jag att om jag går till jobbet varje dag och sen inte får räkna med det så tröttnar man nog ganska snart... bättre att jag går varje dag och når upp till mycket promenadtid, det är ju då de små förändringarna läggs i hop till en stor hög. Förut fuskade jag ju och tog bilen till jobbet för att ryggen orkade inte bära på datorn och höften värkte mycket mer än jag själv förstod. Igår dansade jag ju en Ch cha utan att det gjorde ont, då som först fattade jag hur ont jag haft! ( ja jag är trög när det gäller smärta! Min smärttröskel är väldigt hög så när jag faller igenom så faller jag hårt) Det var en sån otrolig känsla att upptäcka skillnaden, smärtan är jag ju så van vid, det är ju så mitt liv är lixom. En riktig aha upplevelse!

Puts o krom på er

hittills promenerat totalt:
40 min

Handsken är kastad!

Jag har blivit utmanad! utmaningen är att jag ska försöka promenera mer än 3 timmar denna vecka. Nästa vecka är det min tur att hitta på en utmaning till den som utmanade mig. Vi är två kvinnor som tröttnat på att utsidan och vågen inte stämmer med det vi känner på insidan. Jag är trött på att inte orka det jag vill, fasligt trött på att garderoben är full av jättefina kläder jag inte längre kan ha... Och eftersom det är jag som ätit mig till vart endaste gram av min övervikt så är det ju bara jag som kan jobba bort det. Kan inte skylla på någon, fast visst försöker man att hitta ursäkter hela tiden... men jag tror mig ha kommit till en punkt där jag nu i flera veckor har mentalt förberett mig på att det måste ske en förändring på annat sätt än jag försökt förut. Denna utmaning kom nog i rättan tid! Jag vet att jag inte klarar av att bara strypa allt onyttigt och börja jogga pang bom! men att göra små förändringar som man kan göra till en vana kan leda till andra små förändringar osv och eftersom jag jobbat mig hit i 19år kan jag inte räkna med att allt är löst till beach 2011. Jag provade att gå ner 40kilo på ett år och det gick för fort, jag hängde inte med mentalt och det resulterade till ett ännu osundare sätt att se på mat... Jag blev helt enkelt manisk med panikkänslor när jag tappade kontrollen. Fick hjälp av snälla människor som verkligen ville hjälpa mig ur mitt kontrollbehov vilket tyvärr resulterade i att jag började äta för att bevisa att jag inte var ett kontrollfreak... så allt kom tillbaka fortare än man hann o säga prosit! Så nu vill jag försöka i ett sundare tempo och hoppas på att jag orkar göra det långsamt. Alla känner väl igen syndromet: banta i två dagar och har inte flera kilo försvunnit så ger man upp? Been there, Done that 'n' got the t-shirt! hå hå jaja utmaningen är tagen!

Nu ska jag gå till jobbet o dansa en stund... för det gör jag ju aldrig annars ;-)
Pözz o Kräm!

god morgon?

ibland får jag för mig att fundera i lite annorlunda banor... Jag är inte riktigt som andra tror jag: Vad är en god morgon? Är det God som i gott/ont eller gott/äckligt? hmmm.... ja gott vs. äckligt kan jag förstå, det har väl de flesta råkat ut för! haha när man vaknar  efter en fest och kvällen började med grillchips och slutade med leons på väg hem... DEN morgon andedräkten kan klubba en säl på flera mils avstånd! Så då måste väl god morgon stå för om de dagar omgivningen inte svimmar när man andas på dom! Eller?
Men om det är gott vs.ont så har väl de flesta ganska onda mornar? Efter 30 börjar morgon stelheten sätta in... de flesta pustar o stånkar de första stegen mot badrummet... För mig brukar det ta någon timme innan kroppen är i gång och nattvärken flytt, ibland mindre ibland mer... Fast det vore ju inte skoj att säga "ond morgon allihopa! Sovit ont?" Neeee, så kan det ju inte vara.... Är det gott vs. ont som i demoner och små djävlar kanske? I såfall är nog alla mornar goda! Jag har inte sett något oknytt här... Katten har visserligen markerat för konstiga "besökare" ibland.... det kanske är en o annan demon då... Stackarn far runt som en blixt och stirrar på ett hörn eller en vägg precis som någon står där, alltid blicken stirrandes uppåt i mänsklig ögonhöjd så att säga. sååå... ja det kanske kanske finns något i det då? Jag får nog summera min morgon som god iallafall! Katten sover lugnt, tapeterna sitter kvar fast jag andas på dom, kroppen gör varken mer eller mindre ont än andra mornar (fast jag ska nog smyga ut och hälsa på tandborsten i alla fall, innan Bobo vaknar, för säkerhets skull lixom) ;-) God Spearmint morgon på er allihop!

Tack o hej
Leverpastej!

underbar dag trots skitstart

I dag har jag haft en fantastisk dag trots min morgon! Blev hämtad 8.45 av min kusin Åza. Vi skulle ha en tjejdag med mysig skogspromenad, dricka te och bara prata och se vart det kunde leda oss...  Trodde att jag skulle vara mera nervös än jag var, vi har ju varit från varandra så länge. Kände mig bara stor o klumpig när jag skulle försöka att graciöst glida ner till bilen... iförd kronans långkalsonger med passform nolla, stora pösiga och väldigt slitna "jag har mens inget får trycka på magen" joggisar, stora vinter jackan vantar o halsduk. Vi skulle ju ut på landet o då ska man vara redo för allt... Stålkvinnor som vi är så gick vi ut i skogen med hundarna snöstorm eller ej! Snöigt o blött blev det och pratade o pratade gjorde vi!! Vi fortsatte med varsin te mugg i soffan, mycket tårar mycket skratt och massa grimaser... Sen bjöd Åza på en fantastisk lunch bestående av glutenfri pasta och en vegetarisk pastasås med färska champinjoner, spenat och philadelphiaost. Den innehöll säkert något mer gottit  men jag ska försöka få receptet om det inte är något superhemligt familjerecept förstås! Sen var det dags att halka till stan och tacka för dagen. Halt som fanken var det men vi kom in till stan utan missöden. efter en snabbdusch så gick Bobo o jag till jobbet för att börja kvällens danspass. Nybörjar gruppen fick sig en ordentlig genomkörare och vi hade väldigt roligt tillsammans, de upptäckte att de minns mer mer steg än de trodde när de fick prova att bara dansa utan att få torra först! De var jätteduktiga! Sen kom mina nivå 3 tjejer... Wow... idag har de dansat som de aldrig gjort förr!! De var sååå duktiga! Jag lärde ut en gammal goding, en Night club "Where We've Been". Vi jobbade på att dra på stegen och svaja som mjuka träd i vind... Som de svajade! kan inte med ord beskriva hur stolt man blir som instruktör när allt bara stämmer , valet av dans, musiken, och när man ser hur bitarna bara faller på plats. Idag har det varit sann dansglädje och det var ett tag sedan nu som jag känt det, mest för att jag har haft mer ont än jag fattat själv.Japp! jag kan vara fruktansvärt långsam vad gäller att förstå att jag har ont... oftast förstår jag det först när det lättar, som nu! haha som tur är så finns det annat jag är bättre på!

Helt enkelt en bra dag idag trots starten!
Over 'n out!

Skit skit skit!

Idag är en riktig skit dag.... En satans jävla helvetesdag. Varför? jo det kan enkelt sammanfattas i ett ord: ONT! Jävla skit kropp jävla skit mens jävla skit helt enkelt. Somnade fort igår och det brukar betyda bra natt, BRUKAR! Men tydligen inte i natt... Vaknade av en blixtrande mensvärk (hur sjutton nu mensvärk kan blixtra men det känns som den bästa beskrivningen just nu) jag vägrade titta på klockan för ser jag att det bara är någon timme kvar till klockan ringer då kan jag inte somna om. Tvingade mig att somna om trots monstret som kalasade i min mage. Vaknar på nytt 7.15 (klockan ska ringa 7.30) och hör sonen som gör sig redo att gå till bussen. Inser att det bara är o gå upp o möta dagen. Nu ska det ju tilläggas att jag råkar veta att min kropp gillar INTE att jag ställer klockan, om jag måste gå upp innan kroppen vill det får jag ONT, går jag upp senare än vad kroppen vill får jag ONT. Jag har alltså en ganska bestämd kropp som dikterar mitt liv. Eller egentligen så hänger väl bara kroppen med på åkturen och det är demonen Fibromyalgi som kör... Men idag ska jag iväg på en resa i ett nytt kapitel i mitt liv, ska spendera dagen med min kusin. En gång i tiden var hon min bästa vän min livlina, min tvillingsjäl. Men något gick fel och jag kände mig sviken, mattan rycktes under mina fötter och jag vände ryggen till. Mitt självförsvar när folk sviker är att nollställa mitt sinne och helt enkelt radera dem ur mitt inre, de syns inte och finns inte. ( Jo då det har hänt några ggr i mitt liv) så på 14 år har vi pratat kanske 3ggr och då typ "hej" Vacker väder" "snygg tapet du". Idag ska vi alltså träffas efter att ha pratat och ventilerat via facebook sedan min Guddotters dop i september.... O så är kroppen såhär!!! Fan fan fan. Stel som en telefonstolpe, öm i varje led och till o med fingrarna värker! Och så denna jäkla  mensvärk som toppen på det. SUCK!! Men det är bara att göra som vanligt, bita ihop o le! Inget blir ju bättre av att jag sitter i ett hörn o tjuter så ryck upp dig människa!!! Nu till roligare saker för det finns mycket roligt i mitt liv också! Igår lärde jag ut en underbar dans: "Quarter after one"  Låten till den spelas i radion minst en gång i timmen "I need you now" med Lady Antebellum. OHHHH så mysig den e!!! stämmer såå bra med musiken! Funderar på att byta ut en av danserna som min tisdagsgrupp skulle fått och ta denna istället... tror tjejerna skulle gilla denna mer än "Fujijama mama" som är ganska snabb.Jag tror fanken att jag gör det! Nehej nu blir det frukost, blir hämtad om 40minuter om hon inte fastnat i snöstormen...
Puts o krom allihop!

talang?

Jag tycker mig vara en kvinna med många talanger.... Men att färga håret själv var uppenbarligen inte en av dom!!! det mesta färgen sitter i ansiktet och i nacken... hoppas att något fastnat i mitt hår!

Söndagsmys... utan sport!

Nu har jag skjutsat Bobo till mötesplatsen för vidare transport till fotbollsmatchen i Åtvidaberg. Det är AIK som spelar så jag håller tummarna för att fansen inte ställer till bråk så någon kommer till skada... Föresten en rättelse: de som slåss och förstör på matcherna kan inte vara riktiga fans! Ett äkta och riktigt fans hejjar och stöttar sitt lag, inte saboterar, slåss o ger laget dåligt rykte! så det så. Fotboll är inget för mig dock, blir uttråkad och har träsmak i rumpan efter 2 minuter... men det gäller de flesta sporter faktiskt! Jag som älskar hästar blir utled till kräksfärdighet  av dressyr, hoppning och trav... Älskar livet bakom dock! Jobbade med en Travtränare i flera år och jag fullkomligt älskade utmaningen att ha alla grejer på plats och i topptrim på tävling. Alla tidiga mornar på väg till träning och tävling. Att ta hand om den virriga och stressade hästägaren/tränaren " nej jag blir aldrig nervös". Jo tjena! Jag tävlade med mig själv att alltid ligga steget före, att varje gång han vände sig om för att fråga var den o den saken var skulle jag stå där med den i handen. Jag memorerade hur alla "våra" kuskar ville ha utrustningen när de ska köra ( Roffa tofsen till höger, hans lärling tofsen til vänster och Claes Svensson till höger) Tofsen är alltså snöret till öronpropparna som hästen har i början på loppet, de rycker ju dem med foten när de vill öka på lite så att säga. Kuskarna har ju bara minuter på sig att byta häst mellan loppen o då SKA det vara klart annars rämnar nog världen och du är inte hästskit värd.... o jag älskade det! jag kunde gå med Coffe eller Spättan en timme efter löp inpackad i filtar för att de skulle svettas klart o de skulle få lugna ner sig oavsett om jag var trött eller frusen, mina behov fanns inte. Jag kunde sela på med sulky o allt under 5 min. och veta att inget var glömt. O jag älskade det... men om du frågar hur långt ett långlopp är... ehhh? eller ett kortlopp... ??? eller vad är en bra tid? Ehhh va? INGEN aning om så mitt liv hänger på det! Så sport är nog inte min grej riktigt...
håller tummarna nu bara för att dagens match i Åtvid blir lugn o sansad så jag får hem min Bobo hel o hållen. Jag har tänt lite doftljus plockat undan lite grejer o fixat lite mys för mig själv i soffan så jag ska låta bli o tänka på det. Brukar aldrig vara orolig så jag vet inte varför jag verkar vara det i dag....

Pözz o kräm allihop!

Sur!

Idag har det huserat en skock elefanter i huset!  Jag blir galen! Det är grannen under som har två barn som springer fram o tillbaka. Bobo kom hem vid fem i morse efter att ha jobbat ett 12 timmars pass på en fest i stadium arena. Idag ska han till Åtvidaberg o jobba på fotbollsmatch, alltså behöver han verkligen de få timmars sömn han kan få. Runt 11 tiden i dag håll jag på att tappa fattningen helt så jag tog ett par djupa andetag och gick ner till grannen o ringde på... Ett illvrål o barna skrik hördes innifrån, tänkte att nu slåss de för att få vara först till dörren o öppna, lovar de lät som ett helt kompani som rusade mot dörren. När de väl får upp den så står det bara två små barn innanför på ca 4-6 år (vart tog resten vägen?) " är pappa hemma?" DÅ kommer pappa runt hörnet i TRÄNINGSKLÄDER! svettig och flåsar... " Jag undrar om ni kan försöka lugna ner er lite; min sambo jobbade till 05.00 i morse och behöver få sova, det låter som en hel skock elefanter här nere"

"- Vi tränar bara men vi är snart klara, om 5 minuter är vi klara kanske" säger karln med ett jätteleende!! MEN HALLÅ!! vad svarar man? Jag vill ju inte starta gräl eller vara otrevlig så jag bad honom bara att vänligen tänka på att alla inte uppskattar elefanter...

Träna är bra, det borde säkert alla göra mycket mera men att köra ett tränings  program med massa hopp o skutt och stamp gör man bara inte i lägenheten!!

Vi har alltid trott att dundret som sätter igång på kvällarna mellan 22-23 är hans barn som protesterar mot att behöva sova o därför springer fram o tillbaka så jag har tyckt lite synd om karln ( han har delad vårdnad om barnen o ibland är det ju svårt att säga ifrån då, man vill ju vara den snälla föräldern) men nu verkar det ju som att han startar sitt träningspass helt enkelt. Blä!!!

På darrande ben...

Jaha... jag skulle inte fastna i bloggträsket hade jag bestämt för länge sedan. Men det sket sig så att säga för nu är jag här! Vet inte riktigt vad som kommer hamna här men det får tiden utvisa! Jag har fyllt 40 men vad jag vet har jag ingen 40-års kris ( fast märker man det själv?) tror inte jag har någon i alla fall. Fast det är klart, funderar ofta över meningen med vad som hänt i mitt liv och varför jag inte kommit längre i min forskning om människan Neli, så det kanske är någon form av kris i alla fall. Snart händer det en kris här i soffan om jag inte skriver färdigt så ;-)
Puss o kram