Min resa mot mål!

onsdag 8 december 2010

en sån dag...

Usch idag kommer bli en sån där jobbig dag... Läste nogot i går som gjorde mig ledsen o sårad men det har löst sig, det visade sig vara ett missförstånd men det har följt mig under natten i tankar och drömmar. Ibland reagerar jag väldigt starkt på saker och det kan ha med Fibromyalgin att göra. Något med hormoner,  smärta  och annat. Resultatet kan då bli att jag beter mig som en gravid kvinna, gråter för ingenting, blir topp tunnor rasande för små saker osv. Idag är det massa tårar som väller ut... jag menar verkligen väller! Jag kan inte sluta! Först var det för det jag läste i går, sen när jag fick svaret så var det för det och nu tror jag mest det är för att jag tycker det är så jobbigt att vara så känslig... Suck! Kan man ta semester från sig själv? Fick ett bakslag i natt förresten, klarade ju hela dagen igår utan Panocod. Men inatt vid 4 hade jag så ont att till o med Bobo vaknade och bad mig ta tabletterna. Förlåt älskling! Panocoden är jätte bra, de hjälper och tar bort smärtan helt i 99 fall av hundra men de har några biverkningar. För de första är de inte snälla mot levern men eftersom jag är superduper noga att aldrig överdosera eller ta i onödan så har min läkare försäkrat mig om att jag är utanför riskzonen. De är också vanebildande, i och med att de tar bort allt ont bara så där är det många som faller i fällan att ta de för minsta lilla. Jag vägrar att falla i den gropen! Sen finns det både små roliga och mindre roliga biverkningar.... De ger en viss påverkan på kroppen som påminner om något helt annat... kort sagt jag blir hög på dom! Jag sluddrar, fnissar och kan inte gå rakt. Ju ondare jag har när jag tar dom ju mer påverkad blir jag! Det har lockat familjen till många skratt genom åren kan jag lova! Det ser nog ganska skoj ut när jag sitter som en lallande idiot o försöker skriva på datorn eller utföra andra enklare sysslor... hå hå jaja. Sen finns det ju ytterligare en väldigt dålig biverkning... dom stoppar upp avfallshanteringen i kroppen fint uttryckt. Visst man sparar på toapapper ett par dagar men när det väl är dags så är det kägelklot... Så jag äter fikon som godis o dricker Duphalac som saft. O ändå får man ont i magen och blir kallsvettig när man känner att det äntligen e dags....  Så jag vill inte äta mer Panocod på länge!!! Men vad gör man? I natt var jag tvungen men jag ska inte ta några idag så får kroppen säga vad den vill!

Nu måste jag gå till jobbet så jag hinner byta om innan jag öppnar affären, det är svettigt att gå och jag tror kunderna uppskattar att jag fått på en ren torr tröja!

Puss o kram världen nu ska jag försöka att inte gråta bort hela dagen!

3 kommentarer:

Åza Diaz Mägi sa...

Jag tror du har många tårar som behöver komma ut. Låt dom rinna. Det är nyttigt. Även om de inte rinner av den anledning du kanske tror eller så, så låt dem rinna. Kroppen mår bättre att få värka ut. Du känner. Du lever! HÄRLIGT! Och vi som diggar dej diggar ju dej även om/ för att du har nära till dina känslor.
KRAMIZZZZ! Kusinen från landet.

Millan sa...

Förlåt vännen!
Här är det massa känslor i luften på en och samma gång.
Ber om ursäkt flera gånger om.

Självklart är du en av dem få som ställer upp med skjuts, passning mm.

KRAMIS

Neli sa...

Millan: klart jag förlåter! Det vart ju bara lite fel... Alla kan göra fel, skriva fel osv. Det är helt okej vet du. Visste inte att skiten runt er blogg och familj hade fortsatt. Jag förstår mycket bättre då varför det blev lite galet. Älskar er!

Åza: Du har så rätt! Det var nyttigt! Jag behövde tydligen det för efter jag skrivit mitt inlägg och började gå till jobbet så kändes det mycket bättre och vid lunch kom jag på mig själv med att nynna... Så det var väl lite tårar kroppen behövde! Kramiz tillbaka till min lilla lantis kusin!! <3 <3