Min resa mot mål!

söndag 9 december 2012

Vinterns baksida

Jag tycker om vinter, gnistrande snö, vill hellre ha minusgrader än snöslask. Kylan ute kan man klä sig för men kroppens reaktion mot minusgrader kan man ju inte skydda sig mot... Hoppas det ger sig när detta skovet vänder, jag kan inte minnas att jag reagerat så här mkt tidigare vintrar? Eller har jag bara dåligt smärtminne? Inte för jag blir gladare av att veta men det kanske kan ge hopp för kommande vintrar... Ta det inte som en klagosång, bara en ventil för mina tankar. Vinter är mysigt!

Kramiz!

lördag 24 november 2012

Bra eller dåligt?

haha ja vad ska man säga... har gått runt nu på morgonen o känt mig nästan sur o grinig. Nyss kom jag på varför, när jag inte kunde lyfta armarna för att plocka ner teet från hyllan... jag har ju ont ( ja mer än vanligt alltså)! hahah jag är så van att blockera tanken på det att jag i bland blir lite "smärttrög"... o det är ju bra att slippa tänka på att det gör ont hela tiden, nackdelen är att ibland hinner det gå så långt att jag inte blir hjälpt av tabletter utan har  ett par timmars rastlöst svärande och gnällande att vänta. Jag tror ändå att jag väljer att se det positivt, att kunna stänga av smärtan i hjärnan. Ja alltså smärtan är där hela tiden men min hjärna kan lixom blockera tanken på den så jag inte hör o ser den. Att den sen kommer med fullkraft som en åsnespark är ju en annan femma...

tisdag 20 november 2012

Skit tisdag från helvetet...

Skräck upplevelse, ensamhet, gråtattack, snorig, må illa, försöka förklara, gråta, förklara mera, ladda om, äta en liten liten bit mat, må illa, dansa, låtsas le, må illa, ont i huvudet, mer ont i huvudet, tänka på morgondagen, må mer illa, tappa lusten att dansa, orkar inte, lämna allt till assistenten, börja frysa, fryser mer, huvudet spränger, äta en banan, försöka dansa en dans, springa ut o kräkas, gråta mer....


Just nu är jag värd mindre än smutsfläcken under din sko...

Och hur var er tisdag?

måndag 12 november 2012

idag är det gjort...

Idag har jag gjort det! Jaggjorde slag i saken och provade något jag länge tänkt på. Det var både spännande och ett rent helvete. Jag hade två coacher med mig och utan dom hade jag gett upp som vanligt. Men jag kämpade på och jag fixade det! Visserligen fick mina coacher förändra planen lite men dom gjorde det gärna och jag gav inte upp! Visst har jag fått mitt straff, visst har jag svurit lite över min envisa dumhet men oxå förundrats över just min envishet och vart den bär mig. Kommer jag ge upp? Nej jag tror inte det, jag vill veta vart detta kan ta mig. Kanske kan detta vara något jag kan älska när jag har hatat färdigt? Vet inte men vill gärna ta reda på det... Tjing!

Published with Blogger-droid v2.0.6

tisdag 21 augusti 2012

mys!

skönt med en promenad på 45 minuter innan sovdax! Hand i hand med en hund tassande brevid...

Published with Blogger-droid v2.0.6

måndag 13 augusti 2012

trötta tankar en måndags morgon

Vi har en katt som heter Börje och som sist jag vägde honom låg på ca 8 kg... Nu har vi en hund som väger 3,5kg. Hur kan det komma sig att hunden bajsar dubbelt så stora korvar som katten?

En annan märklig observation jag gjort redan tidigare på mina promenader men som jag funderade mer på idag är:
Vilbergen har väldigt mycket hundar, både stora o små av alla färger och storlekar. Det verkar som att på "vår sida" är det mer stora hundar och på och bortåt Gråbergsgatan är det mer små. Det som är lite märkligt är att på denna sida är det merparten som är i form, rätt hull och ser ganska välmående ut.... På andra sidan är det merparten av de jag ser vaggande falukorvar med ben o päls! Ja nu kommer alla mina fördomar fram! eftersom den sidan är det vad jag vet bara insatslägenheter så är det nära tillhands att tänka att det är lite mer pengar i omlopp där. Nu menar jag inte att alla som har insatslägenhet är rika men ändå, lite mer pengar "luktar" det där borta... på vår sida är det nästan bara hyresrätter och antagligen om man hårddrar det en lägre årsinkomst per/pers. I min rosa lilla värld är då summan av detta följande: Vi som inte har så mkt pengar ger våra hundar kärlek och promenader för det kostar inget, medans de på andra sidan säkert ger massa kärlek men mer extra god mat för det har dom råd med.... 
Ta mig med en nypa salt , det är en tidig måndags morgon och ibland är det kul att låta hjärnan löpa fritt o fnissa lite men visst skulle det kunna ligga lite i det?

Gäsp o hej leverpastej

onsdag 8 augusti 2012

Oj så mycket jag bloggat på sista tiden! *rodnar lite* Ja vad har jag att säga till mitt försvar? inte mycket mer än att när min telefon blev stulen så fick jag starta upp den gamla och appen till denna bloggen försvann... Jag ska lägga in den på nytt för jag ska nämligen start en blogg till!! Ha ha visst rimmar det illa? skriver knappt här men ska starta en till... jaja den nya ska heta "Livet med Bella". Där ska Bobo och jag kunna skriva vad vi gör,hur det går, lägga in bilder och så på våran lilla tjej Bella. Bella är en liten Chinese Crested Powder Puff ( ja en kinesisk naken hund med hår!) som flyttar in hos oss i kväll!! Tanken är att den bloggen ska kunna läsas av den som är intresserad, gamla ägare, hundkompisar osv, då ska dom slipp läsa om annat som handlar om mig o mitt liv. Sen om dom ändå vill hit o läsa så varsågod!
Hopp o hej!

måndag 9 april 2012

Bobo o jag verkar komplettera varandra på många sätt... Jag vaknade med lätt molande magvärk som blir värre o värre och Bobo med huvudvärk. Han fick gå och kräkas o jag springer till toa titt som tätt. Betyder det att vi fått en komplett magsjuka att dela på? Måste man verkligen dela på allt? Fast jag som har kräksfobi klagar inte att jag sluppit den biten... 

tisdag 28 februari 2012

Utmaning i grupp

Jag och min goa kompis Elin bestämde oss för att det vore skoj att mäta steg och utmana varandra att gå varje dag så vi har gått med på en sida som heter tappa.se. Där knappar man in mått o vikt så räknar de ut hur många steg per dag som man ska gå för att minska med 0,5kg/vecka. Vill man vara riktigt ambtiös så kan man lägga in allt man äter och få se balansen mellan in/ut. Men man kan hålla sig till bara stegen om man vill. När man startar så väljer man en karta eller snarare en sträcka man vill gå, jag valde stockholm/göteborg.  Enligt tappa.se ska jag gå 8897 steg varje dag  för att gå ner och på min karta ser varje person ut som en pjäs från ett fiaspel. när man börjar finns två pjäser på kartan, riktkarlen som går exakt 8897 steg varje dag och så min "plupp" som flyttas med den mängd steg som jag faktiskt går. det är ett kul och överskådligt sätt att se om man håller snittet,  ligger efter eller helst ligger före! Sen kan man utmana sina vänner på sidan, i korta eller långa sträckor, eller bara bjuda in dom till din egen karta så man får någon att tävla mot. Det finns tabeller som kan omvandla aktiviter till steg om man glömt räknaren eller kanske simmar så man får tillgodogöra sig det oxå. man måste inte lägga in stegen varje dag, man kan anteckna dom och lägga in flera dagar i efterskott. om man lyckas med dagens mål kommer det en glad liten smilies gubbe och ger en blommor eller fyrverkerier. Jag har fått tillbaka lusten att gå, det finns en morot liksom och det är mycket värt!

Vill du vara med? Gå med på tappa.se, det kostar en liten slant men det är det värt! Bli medlem och sök upp mig så går vi!!

Pözz!

måndag 27 februari 2012

Måttbandet i högsta hugg!

Jaha så var det dags då, en vecka försent men nu får det bära eller brista! Jag känner mig som mig själv nu i allafall istället för den svullna "blobb" som jag var förra veckan. Troligen hade jag en massa vatten på lager för mina handleder och vrister såg ut som klubbor och det var mååånga cm skillnad till det sämre på många ställen!

Överarm 39 /-1cm
handled 18,5 /-0,5 cm
Hals 39 / 0
Byst 121 / -2cm
Under Byst 104 / 0
Midja 106 / +1cm
Stuss 122 / -2cm
Lår 73 / +3cm
Lår ovan knä 52 /-1cm
Vad 41 /-1cm
Vikt 111,8 / + 3hg
Längd 172


Vissa mått funderar jag på om det är jag som mäter olika varje varje gång, vågen säger ju att jag gått upp och då borde ju inte vissa mått ha minskat när andra är oförändrade eller ökade? jaja skitsamma jag har äntligen kommit igång och börjat gå igen (peppar peppar) men en utmaning ihop med andra verkar vara det som behövdes.

fredag 24 februari 2012

sätt en rubrik på detta om du kan...

Människan har utrustats med två öron och en mun, likväl är det ingen som lyssnar. De flesta hör vad man säger men lyssnar inte.Jag kanske inte är bra på att uttrycka eller be om hjälp men det betyder inte att jag är stålkvinnan.... Det slutar bara med att jag bygger muren starkare o högre för det är ändå ingen som vill in, ingen som vill lyssna. Försöker jag så slutar det med att jag lyssnar på deras tankar istället för de har inte tid att vänta på att jag ska öppna vindbryggan. Det är liksom moment 22, för varje gång blir muren svårare att tränga igenom vilket gör att ingen ens orkar försöka. Ibland är jag så trött på att vara jag! Jag är envis o vill klara mig själv så alla förväntar sig att jag ska göra det, men i bland längtar jag efter att få krypa i hop i en hög o bara gråta, bara vara svag, inte bara tuffa på och orka åt alla som behöver. Vill ha någon som stryker mig över håret o låter mig bara finnas till... hade det en gång men något gick fel, missförstånd och olyckliga omständigheter gjorde att jag stängde av, litade enbart på min man som blev min ventil, min livboj och min bästa vän. Försökte med en kompis flickvän som verkade intresserade av mig som vän, jag ställde upp dag som natt när hon behövde, tröstade, lyssnade och kramade. Sen blev jag sjuk och fick diagnosen Fibromyalgi och behövde en vän tillbaka då blev det tyst, ingen som lyssnade, ingen som hjälpte mig med saker hemma fast jag bad uttryckligen om hjälp. Då är det svårt att lita på  folk. varför förödmjuka sig och be om hjälp när de som säger sig vara en vänner bara försvinner för de måste "rasta krukväxterna och vattna katten men kanske nästa vecka" Nästa försök gick lika jävla illa, hon tog min man i stället... Då bestämde jag mig nog för att aldrig släppa in någon igen men det betyder ju inte att man inte behöver någon... Nästa vän hade jag dygnet runt jour för i 5 månader när hans äktenskap fick ett chockartat slut, pratade timtals ibland 5-6 gånger  per dygn. Han har sagt att han gärna hjälper tillbaka nu när han mår bra igen, hans liv är tillbaka på rätt spår och han är lycklig men varje gång jag försöker prata o berätta så halkar det väldigt fort in i hans liv och lite artigt småprat och tack o ajö... Kan man sätta in en annons i tidningen, medmänniska sökes? Jag lider inte brist på trevliga goa människor runt mig men ingen som har tid och energi att finnas där... Trist, ensamt och ledsamt

måndag 20 februari 2012

I dag är det måndag och det är fjorton dagar sedan jag mätte sist. Men vet ni jag tänker inte skriva ut det här!!! Haha jag tänker smyga med det igen!! På fjorton dagar har jag inte tränat med spelet en enda gång pga nacken/ ryggen så det har inte hänt speciellt mkt på muskelsidan men där emot har jag känt mig svullen och som en stor "blobb" de senaste dagarna och i natt kom svaret, lingon vecka på ingående! Numer vet jag ju inte riktigt när det tänker infinna sig eftersom jag inte längre styr det med p-piller. så det gör lite som det vill men trots att dosen hormoner är mycket mindre så påverkar det fortfarande mig att lägga på massa vatten i kroppen och få ett desperat sug på salta saker samt choklad de sista dagarna innan. Det tar ett tag innan jag fattar att det är det som driver suget, blir bara så ledsen o arg på mig själv när jag äter massa skräp. Men i går hade jag 70% choklad hemma o det hjälpte att stoppa suget efter 3 bitar istället för det vanliga 2-3 kakor nötchoklad.... Så det ska jag se till att det finns hemma nästa gång. Tyvärr har jag ju sedan i fredags proppat in massa annat skräp... Men gjort är gjort och nu under veckan ska jag försöka tänka extra på vad jag gör så mäter jag på måndag oavsett hur det går... Så håll tummarna nu att denna nackspärren som är på gång i gen inte bryter fram så jag kan träna denna veckan, åtminstone ut o gå med stavarna...

Puss i pannan o nyp i stjärten!

Jag har faktiskt skrivit..

...även om ni inte ser. Jag har de senaste fjorton dagarna försökt sätta ord på saker som sjuder inuti. Men av hänsyn till mig och till andra så ligger det kvar i utkast... jag behövde få sova på det, redigera, sova igen och låta det växa färdigt. Låter hemskt när jag skriver så kryptiskt men det är en sanning om mig själv och andra som gör ont att tänka på. Det är ingen speciell som gjort mig illa mer än jag själv så det kommer bara jag orkar ta tag i det igen. Ibland är det jobbigt att inse saker, inse att man saknar saker man trodde man inte behövde. hå hå jaja. Tjipp o hej leverpastej!

måndag 6 februari 2012

Dags att mäta igen...

Jaha, så var det dags. Spännande och lite läskigt men nu sitter jag här med måttbandet och ska mäta vad som hänt eller inte hänt. vågen har jag redan ställt mig på och lite förändring finns det där men måtten är mer intressanta! så nu börjar vi!


Överarm 40 /-1cm
handled 19cm / -0
hals 39cm / -0
byst 123cm / -6cm
under byst 104cm/ -6cm
midja 105cm/ -8cm
stuss 124cm / -0
lår 70cm / +2
ovan knä 53cm/ +1cm
vad 42cm/ +1cm
Vikt 111,5kg / -2,5 kg
Längd 172cm



Ja det var ju ett väldigt varierat resultat...  att både lår o vad har ökat! Men så är det väl när man skuttar o hoppar mycket, ska inte klaga dock för det var en del väldigt positiva förändringar! Och även om man vill ha alla förändringar på en gång så är det ju mycket bättre för kroppen att det sker sakta! Det är så lätt att tänka "blev det inte mer?" , men wow! det har ju hänt massor! trots att jag haft väldigt ont i helgen och inte tränat alls och kanske inte gjort så väldigt bra mat val... Eller jag vet att maten i helgen har varit ren katastrof! Det ända som passade in i min sundare nya livsstil var salladen till maten i går...  Men inte grubbla på spilld mjölk, får ett nytt tillfälle att visa mig själv att jag kan välja bättre nästa helg! Rom byggdes ju inte på en dag tack o lov...
Tjing!

måndag 30 januari 2012

Lycka i en droppe...

Tänk att en droppe kan betyda så mycket. Lycka är att svettas, för då är man lycklig nog att kunna röra sig. Jag kan röra mig svettig alltså är jag lycklig! I December mådde jag inte så bra, fibron bråkade och jag blev bara sämre och sämre. Men nu en månad senare kan jag spela Kinect Adventures i 40 minuter på intermediate nivå! Tänk att något så tråkigt som svett kan göra en människa lycklig...

Nu mot duschen för jag tror inte att kunderna i affären är lika lyckliga över att jag svettas!
Tjing!

torsdag 26 januari 2012

jag kunde inte hålla mig!

Jag vet att jag sa att det skulle vara 14 dagar till nästa mät tillfälle men.... måttbandet bara låg ju där!! har ett sådant som har ett handtag i ena änden och i andra änden en liten plast plopp så man drar det runt det man vill mäta och hakar i ploppen i handtaget. i handtaget finns det en liten fjäder som drar in bandet igen när man trycker på spärren, det innebär att man kan inte fuska och dra åt hårdare för att få bättre resultat... testade några av måtten och det hade hänt saker!!! Om det kan försvinna flera cm på fyra dagar , tänk vad som kan hända på 14 dagar!!jag vet att det är för tidigt att räkna dom som sanning för det kan variera lite från dag till dag men tillräckligt många cm för att höja motivationen att spela mer spel!!

Nu ska jag dansa iväg på motivationens våg o spela lite mer Adventures!!

måndag 23 januari 2012

Jag klär av mig naken...

nja kanske inte riktigt men jag tänkte att det finns saker som jag inte pratar om och det kanske hindrar mig mer än jag tror. Jag pratar om min storlek... jag är tjock, det är det ju inget att diskutera om men hur stor jag är är min hemlighet. (hahaha ni har väl ögon att se med, vem vill jag lura?). Jag blev lite inspirerad av min mammas fullständiga utlämnande i sin blogg, hon skrev ut alla mått och vikt. Jag har aldrig förut fått höra hennes vikt, tror inte heller att jag talat om min vikt för henne. Vi har bara pratat om kilon upp eller ner... så nu för att jag inte själv ska blunda eller gömma mig kommer jag nu skriva ut dom här. För saker man inte klarar att säga högt kan man lättare låtsas att de inte finns. Så nu klär jag bildligt av mig naken för er och för mig själv!

Överarm 41 cm
handled 19cm
hals 39cm
byst 129cm
under byst 110cm
midja 113cm
stuss 124cm
lår 68cm
ovan knä 52cm
vad 41cm
Vikt 114kg
Längd 172cm

Så! nu har jag inget kvar att gömma mig bakom. Men nu har jag inte tid med er nu ska jag spela kinnect, skutta o fara runt så kanske måtten ser annorlunda ut om 14 dagar!

söndag 22 januari 2012

Blonds have more fun?

Vet ni, ibland har jag bara lust att färga håret blont och sluta förstå så mycket. Bara svara lite korkat och le! Såg en riktig bimbo på tv nyss o satan så skönt hon såg ut att ha det, inte behöva tänka på något bara le och ingen ställer krav eller förväntar sig att man ska förstå sig på känslor, relationer eller prylar... Men jag skulle nog krypa på väggarna efter en dag för jag är inte korkad men visst vore det skönt att kunna stänga av och inte analysera sönder allt...
För att inte riskera dödshot från er naturligt blonda smarta och underbara människor så vill jag klargöra en sak: en "dum blondin" kan ha vilken hårfärg som helst, de finns överallt men de flesta vet vilken typ av människa man menar om man säger det så.
De flesta har säkert läst "härmed säger jag upp mig som vuxen" på nätet. Precis så känns det ibland! Om det bara gick att göra så!!

En rast snart kanske?

Nu när äntligen kroppen börjar vilja lite mer som jag vill så är det "knoppen" som börjar balla ur... Jag vill ha en rast nu tror jag. Fast det är väl det som hör till att vara människa, man ska veta att man lever. Den som myntade uttrycket "jämna plågor" visste nog ett o annat. Det som irriterar mig mest med mig själv är nog att utåt så verkar jag så stark men inuti så tvivlar jag ständigt på mig själv, jag tror inte jag duger, hittar fel och saker som bekräftar mina tankar i allt. trodde jag bearbetat klart min jobbiga skilsmässa, trodde övergreppen var "glömda" ( nej sånt glömmer man aldrig men man kan leva med det mer eller mindre bra) men många jobbiga insikter om mig själv har bubblat upp och ju mer jag tänker ju mer bubblar fram... Börjar inse att det är inte Bobo som sakta drar sig bort från mig precis som Molle gjorde, utan det är jag som trycker honom från mig för jag förväntar mig att han kommer kasta bort mig ändå, för jag duger inte... alla de saker som sas till mig för fyra år sen har blivit sanningar i mitt huvud. Jag som trodde jag stod över sådant! Jag trodde verkligen jag sett i genom det! Att jag "dödat" den cyniska lilla djävulen som satt på min axel o var elak mot alla som såg lyckliga ut... Den lilla djävulen som ständigt talade om för mig att alla karlar var skitstövlar och att jag är värdelös...  Fick en härdsmälta i dag på Willys. På Willys av alla ställen?!? det bara bubblade över som en mentos i en colalight.... tårarna bara rann o jag bara svamlade o bubblade... Bobo drog in mig bakom några hyllor på skoavd så fick jag rinna av... han bara stod där o tog emot o lyssnade, kramade mig o lät mig berätta. Han gav mig också en sanning tillbaka som jag inte velat/vågat/kunnat förut fast jag trodde det. "det är skönt att du äntligen börjat bearbeta att du blivit bränd, jag har väntat på det, jag har oxå blivit bränd o vet hur det är, hur tankarna går" .... Men jag var ju klar med det! trodde jag i allafall, men han har nog rätt är jag rädd. Tyvärr är det nog så att jag gjort med detta som med allt annat, byggt upp en mur, sopat mina känslor under mattan och låtsats som det regnar. Men en matta kan visst inte innehålla hur mycket skit som helst så i bland pyser det ut. Inser nu att jag byggt upp denna vulkan hela hösten, har sett tecken som inte finns, tecken på att Bobo tröttnat, tecken på att jag inte duger, tecken på att det Molle sa om att jag bara var bra på att ta hand om barnen o handla o sån't var sant... Jag skyller på att jag hela hösten varit på väg ner i ett skov med fibron och i dess spår följer lixom ofta depression. Men jag tror att skovet nått sin kulmen och att jag är på väg upp igen, jag orkar mer och promenerar mer. Så då kanske jag kan orka igenom detta oxå, Det brukar jag ju göra. Jag är nog som en sån där leksaksgubbe med tyngd i botten, hur många smällar den än får så reser den sig igen. Dessutom fick jag klart för mig att jag har Bobo vid min sida, han kanske inte alltid förstår vad jag behöver eller ser när jag gräver ner mig men han finns där... För mig! Han e min! Han älskar mig för den jag är alltså duger jag. Den meningen ska få bli mitt mantra tills jag är tillbaka på banan igen: Han älskar mig för den jag är alltså duger jag! Ibland är det skönt och nyttigt att skriva ner sina tankar för då kan man se saker ur en annan vinkel och det känns lite lättare en stund...