Stegkoll...

24/ 6-  30/6

Fredag  11603
Lördag  10554
Söndag  7700 ( jag tappade stegräknaren på em så det fick bli en ca siffra. men jag hittade den igen sen)
Måndag  11934
Tisdag 21889 ( Fötterna vill strypa mig men attans så fina siffror!)
Onsdag  6042
Torsdag  16063

totalt: 85785 steg blev det trots att luftvägarna börjar krångla... men med Atrovent o sunt förnuft kommer man långt!

Tårarna bränner...

men inte nu, inte här. Den söta expediten ler vänligt "nja den lyfter kanske inte fram bysten ordentligt, men jag har en annan som skulle vara perfekt". HA! Lyfter fram bysten?... det tog mig 3minuter bara att få på den över ändan, o dessutom fick hon lyfta, skaka, trycka in och dra för få den på rätt plats.Tror knappast att det var bysten som var problemet... Svetten rinner i pannan och jag blundar och drar försiktigt av baddräkten, var det nummer tre i ordningen? Nästa hon kommer med ser ut som att farmor Agda hittat scarfslådan och en synål... men lydigt tar jag emot den och ålar mig ner bit för bit, när jag tillslut lyckats skaka ner det sista dallret, tryckt in den sista valken kommer den hurtiga människan tillbaka "hur går det vännen? Vet du jag tror faktiskt att du ska ha en mindre storlek" MINDRE?!?! Menar människan allvar?!? Hur fasen ska jag komma ner i den då? vaselin och 3 påklädare? Jag tittar igen i spegeln och ser ett grillrigt korvskinn med med massa blekfet hud runt om och vill bara gråta.... nej svarar jag, den sitter för hårt över axlarna... men längre hinner jag inte förens hon kvittrande pratar om tankinis o gud vet vad... vänder bort blicken från spegeln för att inte se eländet som väller ut när jag försiktigt rullar av den, får syn på prislappen o håller på att svimma... den kostar 1200 kronor! Tack för kaffet men nej tack! Jag vägrar se ut som en sprickfärdig spräcklig damscarf och dessutom ruinera mig på kuppen... Belysningen är förfärlig i provhytten, visst man ska se färgerna rätt men måste allt ljus komma uppifrån? Det som stirrade tillbaka på mig från spegeln var en hålögd smällfet cellulitbomb med en hud som skimmrade i blekblått... Visst jag ÄR fet det vet jag men jag vet oxå att jag för första året på länge har fått färg på min kropp, så där lagom så man ser frisk o fin ut. Jag vet att jag har celluliter men de har aldrig stört mig men i detta ljuset blev jag så äcklad av det jag såg att jag bara ville springa därifrån. Jag kan inte påstå att jag blir glad av det jag ser i spegeln hemma heller men hemma kan jag se saker som är helt ok, där kan jag tycka att jag duger, att jag har saker jag är nöjd med. Men där i affären fanns verkligen INGET som såg bra ut, allt var fel, låren såg ut att välla ut som överjäst bulldeg ur baddräkten. Jag vet att jag har mig själv att skylla, jag har faktiskt ätit mig till vartenda kilo men det var så äckligt att se sig själv i det där ljuset... förstår verkligen inte hur Bobo vill ta i detta med tång ens. Tillslut så hittade jag i alla fall en som jag kan ta på själv utan att vara akrobat, axelbanden är breda så jag orkar bära bysten utan att få ont i nacken, den "trollar" bort lite av magen så att man slipper se alla äckliga valkar. Men priset var väldigt högt... jag har aldrig ägt en så dyr baddräkt någonsin. Min förra har jag haft sedan Marcus var liten, den var härligt mörklila från början men nu är den så ljus o så genomskinlig att jag lika gärna kan vara utan... Så jag behövde verkligen en baddräkt, en som bysten får plats i (och stannar kvar i!). Men jag skäms nästan att säga det men den kostade 799kr... Jag är inte van vid att lägga pengar på mig själv, de ska gå till räkningar o mat och barnen och Bobo men inte mig... usch! men Jag är väl fånig som vanligt... Men jag lovar att det kommer dröja innan jag hamnar i en provhytt igen! Måste promenera mera, äta mindre och för att citera Väder Annika på radion för några år sen: "Man måste ner för att komma i, man måste i för att komma ner" om just baddräkten. Snacka om moment 22...

gå o gå o gå...

 Förra veckan lyckades jag ju sparka in min lilltå i hjulet på vår vagn på jobbet så halva nageln försvann... Bara för att jag sa till mamma att det finns ingen ursäkt till att inte gå. Så länge man inte bryter benet lade jag till... Jag ångrade det sen, såg både stjärnor o planeter kan jag lova! i flera dagar trodde jag att jag fått en spricka i lilltån men när den värsta första svullnaden lagt sig så konstaterade jag att jag "bara" hade sparkat av en bit av nageln och resten hade "lossnat" så pass att nageln stod rakt upp... som grädde på moset så blommade fotsvampen upp eftersom jag var tvungen att ha massa plåster o bråte på för att inte blöda ner strumporna hela tiden. för er som någon gång lidit av fotsvamp vet att det är ett helvete att bli av med, jag har haft det mer eller mindre sedan tonåren. periodvis är den nästan borta men eftersom jag dansar o svettas jämt så försvinner den aldrig helt. När den är som värst så spricker huden och det går fort, dessutom går det ganska djupt på bara några timmar. det ända som biter på det är en sorts sprit som jag köper hos fotvården på Nelinsgatan, har försökt att nå henne i flera månader men inte lyckats. I torsdags hade jag dock tur! hon skulle öppna en timme senare enligt telefonsvararen. Jag kom fram 10 minuter EFTER att hon skulle öppna men dörren var låst!!! Ingen som svarade på telefonen heller, tror ni jag var arg då eller? Beslutade mig för att skriva en lapp o be henne ringa mig när hon kommer runt hörnet med sina hundar. Jag förklarade mitt problem med sprickorna och att jag behövde köpa Geryl och när hn hörde om nageln så bad hon att få se den men jag har varken pengar eller tid sa jag för jag skulle vara på jobbet 20 minuter senare men hon stod på sig... "jag gör det gratis för så där kan du inte ha det"... hennes min var betalbar när hon såg min tå! genast tog hon en nageltång o klippte av hela skiten vid roten! det var INTE skönt... men hon var snabb och effektiv. Efter detta så dränker hon in massa sprit på tårna och mellan... det var heller INTE skönt! Sedan kom gerylen fram... Sprit svider til men går fort över, Geryl svider till först sen bränner det o värker så man får lust att amputera skiten om man har sår där o det hade jag ju! Jag tackade för hjälpen och hade nu en kvart på mig att ta mig till jobbet, jag klämde ner foten i skon o tänkte att det går nog bra bara jag börjar gå... hahaha jo eller hur!! efter 20 meter ringde jag mamma och hon skulle komma direkt o plocka upp mig så jag skulle bara gå 20-30 meter till så det bara var att hoppa in i bilen, när hon kom ca 5 minuter senare stod jag med skon i handen o tårarna trillande utmed kinderna, satan så ont det gjorde!! Arbetsdagen gick skapligt, visst värkte det men inte värre än att jag stod ut med det. På kvällen var det öppen dans i Navestad som jag lovat gå på men jag fick ge upp efter ett par danser, ni anar inte hur mycket man använder tårna i dans! Så med detta elände till fot så är jag ganska stolt över stegen jag fick till förra veckan och dem jag tänker få till denna veckan!! Sa jag att jag är envis? Innan morgon promenaden är vänsterfoten så svullen att jag inte ens får ner den i mina skor... så nu går jag i ett par gamla herr ecco skor som är både breda och uttrampade men även de sitter åt första 200-300 metrarna. Ibland funderar även jag på om jag är klok men det är skönt för kroppen och framförallt knoppen med mina promenader, det är min tid, min alldeles egna tid som jag kan koppla av och rensa hjärnan och ladda batterierna för dagen... O det är inte så att jag grimaserar eller mår dåligt av foten, den slutar ju helt att göra ont bara svullnaden släpper ( det låter knäppt när jag skriver det men det är helt okej)

17/6- 23/6
Fredag  11171
Lördag  17980
Söndag 7230 ( gick bara en promenad i regnet.. det hällregnade verkligen hela dagen)
Måndag12793
Tisdag 11567
Onsdag  12983
Torsdag  10281
Totalt: 84005

veckorna går men vågen står still...

Inte  ett attans gram... det pendlar 0.5 kg upp o ner så det har med vätskan i kroppen att göra men trots att jag envist går o går o går så händer INGENTING! Det är deprimerande... Men man ska inte misströsta, jag får ju motion i alla fall... fast det är en klen tröst när man inte gillar det man ser i spegeln. men men det är bara att hänga i o se glad ut! Jag är ju åtminstone frisk (ha!) och mår bra, har en go karl som älskar mig för den jag är, tak över huvet och alla armar o ben i behåll... Man ska inte klaga! Inte så mycket i alla fall... bara ibland... just nu t ex!

10/6- 16/6
fredag  11441
Lördag  8370
Söndag  13038
Måndag  12081
Tisdag 19696
Onsdag  9954
Torsdag  12436

Totalt: 87016 steg

bokmärken

Idag har det blivit 2 bokmärken, ett till mormor och ett till mig... Gissa vem som ska ha vad!

Published with Blogger-droid v1.6.9

mera steg 3/6-9/6

Helgen tillbringades i goda vänners lag med husvagn och allt. Så nu har jag utforskat omgivningarna runt Valsberg i Söderköping. Fredagsmorgonen gick jag bort till Willys och handlade lite jag glömt till lunchen och som vanligt så packade jag ryggsäcken alldeles för tungt "ska bara ha den oxå" ja ni vet... Så sista kilometern "hem" var en pina men det gick! Andra dagen gick jag 2km enl. segräknaren bortåt på Östra rydsvägen (mot Kulefall) och vände vid Hjälmborgs återvinningsstation. Jag tyckte att jag blev ovanligt trött för att bara ha gått 4 km så för skojs skull bad jag Nicklas mäta med trippmätaren i bilen... hehe jag får ändra steglängden i min mätare för den hade fel, det var 6km ToR till hjälmborg så då var det ok att jag var lite tröttare! Lördag morgon gick jag mot Nybble i stället, tänkte mig att jag skulle leta reda på Farmor o farfars gamla hus men jag gav upp vid Närbygård... Vet ju inte ens om jag skulle känna igen huset! Skönt som fanken var det i alla fall! Jag är så glad att jag hitta en form av motion som jag kan envist hänga i och göra. Det är så lätt att börja med massa ambitioner som sakta rinner ut i sanden. Men att promenera finns lixom inga ursäkter att låta bli! Eller jo, brutet ben då förstås... Men det har jag ju inget!! Det ända smolket i bägaren är att inget syns på vågen... fast det känns i kroppen och syns i spegeln och det är ju mycket värt. Men eftersom jag skulle få större delen av min scrapresa betald om jag hyvlade av 15kilo innan 1 september så måste snart vågen visa något! Men det gör den väl vart efter bara musklerna får forma om sig...
Nu ska jag bara skriva av vad mätaren visar sedan i fredags så ska jag ta mina stavar o gå!

Fredag  12963
Lördag  12899
Söndag  12165
Måndag  12177
Tisdag  13147
Onsdag  13806
Torsdag  9992

Totalt: 87149

stegvecka 27/5 - 2/6

Fredag  11444
lördag  10218
söndag  10006
måndag  10812
tisdag  9703
onsdag  9639
torsdag  12150

summa  73972 steg. Envist vandrar jag på och det känns så skönt, min tid för mig själv.