Min resa mot mål!

lördag 27 november 2010

Varför?

Suck... Jag har har gjort det igen. Jag har en förmåga att sluta lyssna. Kroppen har ju skrikit till mig hela dagen att SLUTA! SÄTT DIG! TA DET LUGNT! men som vanligt så skriker den för döva öron... jag ska bara... det är bara lite kvar... lite tvätt har ingen dött av att hänga.... Jag måste bara....
Om jag bara lyssnat från början; tagit ett par panodil och låtit "krampen" släppa så hade jag nog mått bra nu, kanske. Jag har fått väldigt mycket mer energi, mer vilja att ta tag i saker sen jag började med att envist promenera varje dag. Men tyvärr så är inte kroppen riktigt lika frisk som mitt huvud vill tro... Den hänger inte med på att göra massa saker hela tiden. Jag har fortfarande inte tagit en enda tablett på hela dagen, varför? "det är inte så farligt ännu tar sen om jag behöver" "Ska ju bara..." snart ska jag sätta mig o då går det över" HA HA HA... jo eller hur? Jag vet att jag är envis som en åsna o det ska bara gå. Det är enligt min läkare det som håller mig på rätt spår samtidigt som det är det som fäller mig.... När ska jag hitta balansen? När ska jag lära mig att lyssna? Jag vet ju vart jag landar men ändå inbillar jag mig att " nej det händer inte idag, jag ska bara..." gick i från nyss för att fixa katten som lyckats tova ihop pälsen runt snoppen så han kissar som en fontän över hela magen... så vi fick klippa o tvätta o sen tömde jag kattlådan för andra ggn idag. när jag har ont så tål jag inte lukt, tycker allt stinker. Så skulle jag bara ner med soporna till källaren oxå... Jag fattar tydligen fortfarande inte! Nu "fastnade" jag i hallen helt låst... nu gick det inte längre. Så nu är jag kommenderad till soffan, Bobo gav mig panocod och ett glas vatten o sa åt mig att jag gör inget mer idag. Punkt! Jag vet ju att han har rätt; jag vet ju att jag måste sluta vara envis men det är inte lätt när viljan att städa, fixa och göra fint äntligen har vaknat efter månader i "usch jag måste väl dvala". Snart flyger jag iväg i tablettdimman och  förhoppningsvis mår jag bättre i morgon....

Puss o kram på er!

Inga kommentarer: