Min resa mot mål!

torsdag 23 december 2010

Jag bara ler!

Sitter i soffan dagen före julafton och bara ler... livet känns väldigt bra just nu! Det är tillräckligt städat för att det ska vara mysigt ( ja jag vägrar torka ur skåp och rensa garderober o tvätta fönster). Alldeles lagom med tomtar överallt. Båda barnen är hemma och vi hade vår "lilljul" igår kväll eftersom grabbarna ska fira julafton med sin far... Det är några år sedan nu som de var tillsammans på själva julafton. Visserligen är de nästan vuxna nu men jag tycker ändå att det är viktigt att få rå om varandra, kanske extra viktigt just runt jul när man matas med alla myspys bilder av kärnfamiljer. Johan må ha behandlat mig illa vid separationen men det kan jag behålla för mig, det ska aldrig barnen bli lidande av... Han är deras far, han har sina fel o brister precis som alla andra men han är världens bästa pappa till dom. Jag ångrar inte en microsekund mitt val... japp! jag bestämde mig faktiskt redan som liten att han skulle bli far till mina barn! Men det kan jag berätta en annan gång...
Så här sitter jag nu med ett leende upp över öronen, svettig trött o lycklig! Nu har jag inte ägnat mig åt något oanständigt på morgonkvisten! Jag har faktiskt bara varit ute o gått! I dag höjde jag volymen lite och försökte gå i takt med musiken, attans så svårt det var i vissa låtar! En del fick jag faktiskt gå i halvtakt! Men mina medmänniskor fick överleva mitt leende som jag fyrade av åt alla håll!! Haha ni anar inte hur förnärmade en del ser ut! De går o fryser häcken av sig med en lika frusen hund som vägrar sätta ner baken o klämma ut något i denna kyla och matte o husse drar ynkligt i kopplet och ser ut att längta hem till täcket o kudden och vill vakna kvart över februari någonstans... Så kommer jag! i Skoter overall, med stavar dansande fram med ett leende två varv runt huvet i 18 gradig kyla!!!  En vacker dag ringer nog någon efter pojkarna med den fina vita tröjan med spännen på ryggen... Men jag trivs! Jag gör något för mig! det är min tid, investerad i min kropp. Plånboken må vara tunn, kylan bitande men just nu är jag väldigt lycklig!

1 kommentar:

Åza Diaz Mägi sa...

Härligt att höra din glädje. Du är värd det!