Min son är hemma!

Så tyvärr har jag inte tid att skriva så mycket! Försöker umgås så mycket vi hinner o orkar med båda mina älskade ungar! I går kraschade Chrille totalt på em och sov hela kvällen och vaknade först vid 6 i morse... han hade nog lite att sova i kapp! Idag har grabbarna lärt mig och Bobo att spela Warcraft III - team survival, det innebär att vi alla fyra sitter med varsin gubbe på samma bana och klubbar monster för glatta livet! Vi hade jätte kul! Tror att grabbarna tycker det är ganska skönt att ha en morsa som är lika galen i monster krigsspel på datorn som dom är... Fast jag är nog inte riktigt lika tokig i det som dom, jag vill bara spela ibland men då kan det gå några timmar i streck!
En längre period nu har vi suttit fast i samma 4-5 rätters mat som rullar runt i brist på fantasi. Sedan Chrille och Marcus kom hem från julfirandet hos sin pappa har Jag lagat "riktig mat" sådant som tar lite mer tid att göra men som är så gott, Fiskgratäng, Western chilli (efter  ett recept jag fick i High Chaparall). I morgon ryker nog den sista julskinkan och lite korv till en hemgjord pytt... eller så gör vi hemgjord pizza kanske? Fast Grabbarna ska med sin pappa på bio i morgonkväll så det blir nog pytt till lunch... Torsdag får nog bli revbens gryta... det är roligt att skämma bort grabben, "hemma" i Östersund är det ständigt han som får laga maten för killen han delar lägenhet med kan knappt koka vatten... Fast någon dag ska Chrille få laga mat här oxå! Han lagar gudomlig kyckling och wok ska vi inte prata om! Han är en jäkel i köket kan jag lova! Snart ska jag få sätta trimmern i den längsta kalufs jag sett på Chrille sedan han var 5-6 år tror jag!

Go o gla' utan kexchokla'!

Nu tar vi nya tag igen...

Eller vi o vi föresten, jag får gärna säga du till mig själv! De senaste veckorna har ju vågen pekat uppåt i stället för ner och igår struntade jag helt enkelt i att väga och mäta alls.... Det har ju känts lite jobbigt men jag har inte gett upp! Jag kommer igen, just nu har jag varit ute på en 36 minuters promenad med mina nya julklappar. Av Marcus fick jag nya stavar och av Bobo fick jag 0,5kgs viktarmband. Jag vill försöka träna upp nacke och rygg igen, har ju tappat så mycket muskler där pga. Fibron. Den gör ju så man har över produktion av mjölksyra i musklerna och allts lyfter man allt mindre på armarna för det är en plåga och nu när det har gått så lång tid att det har blivit bättre så är man så van vid att aldrig låta armarna jobba högt att det är jobbigt för det! Ett moment 22 alltså... Men jag jobbar på det! Så har jag bestämt mig för att gå till min hälsokost guru i vilbergen på måndag och höra med honom om vad som kan hjälpa mig att låta bli små ätandet som har blivit en dålig vana när jag har ont... Jag vet att jag kan hålla mattider och äta vettigt men just nu är jag inne i en dålig spiral där jag vill så mycket men snubblar på kvällen och äter massa strunt... Jag har alla verktygen , jag vet hur jag ska undvika det, vad jag kan äta istället och att jag inte får låta bli att äta på hela dagen för att dammsuga kylen på kvällen.... Jag vet så väl men faller ändå i fällan. Jag tror att det är något som min kropp behöver men som jag "väljer" att inte höra riktigt... är sugen på något och då måste det vara det där goda som finns i skåpet eller kylen inte vitaminer eller kalcium eller järn eller...
Men viljan finns och knuffar jag bara mig själv i rätt riktning så vet jag att jag kan! Så min tanke var testa chrom eller något sådant bara för att komma förbi tröskeln lixom... det är lite svårt att stå emot ibland:
"vill jag ha den där moroten eller en after eight? Mint är ju nyttigt för matsmältningen ja visst jättenyttigt efter maten, moroten tar jag sen" Blir lite trött på mig själv ibland! Dessutom är det ju jag som handlar så jag kan ju inte skylla ifrån mig när det finns skräp hemma!! Jag ska vända detta men inte som något fjantigt nyårslöfte utan som en varaktig förändring i en takt som jag kan hålla och orka genomföra. Jag gjorde ju det med mina promenader som nu har blivit ett skönt inslag i min vardag så varför inte försöka bryta spiralen med dåliga matbeteenden oxå? Jag kan o jag vill men gör det på mitt sätt i min takt... Pözz o kramiz!

Jag bara ler!

Sitter i soffan dagen före julafton och bara ler... livet känns väldigt bra just nu! Det är tillräckligt städat för att det ska vara mysigt ( ja jag vägrar torka ur skåp och rensa garderober o tvätta fönster). Alldeles lagom med tomtar överallt. Båda barnen är hemma och vi hade vår "lilljul" igår kväll eftersom grabbarna ska fira julafton med sin far... Det är några år sedan nu som de var tillsammans på själva julafton. Visserligen är de nästan vuxna nu men jag tycker ändå att det är viktigt att få rå om varandra, kanske extra viktigt just runt jul när man matas med alla myspys bilder av kärnfamiljer. Johan må ha behandlat mig illa vid separationen men det kan jag behålla för mig, det ska aldrig barnen bli lidande av... Han är deras far, han har sina fel o brister precis som alla andra men han är världens bästa pappa till dom. Jag ångrar inte en microsekund mitt val... japp! jag bestämde mig faktiskt redan som liten att han skulle bli far till mina barn! Men det kan jag berätta en annan gång...
Så här sitter jag nu med ett leende upp över öronen, svettig trött o lycklig! Nu har jag inte ägnat mig åt något oanständigt på morgonkvisten! Jag har faktiskt bara varit ute o gått! I dag höjde jag volymen lite och försökte gå i takt med musiken, attans så svårt det var i vissa låtar! En del fick jag faktiskt gå i halvtakt! Men mina medmänniskor fick överleva mitt leende som jag fyrade av åt alla håll!! Haha ni anar inte hur förnärmade en del ser ut! De går o fryser häcken av sig med en lika frusen hund som vägrar sätta ner baken o klämma ut något i denna kyla och matte o husse drar ynkligt i kopplet och ser ut att längta hem till täcket o kudden och vill vakna kvart över februari någonstans... Så kommer jag! i Skoter overall, med stavar dansande fram med ett leende två varv runt huvet i 18 gradig kyla!!!  En vacker dag ringer nog någon efter pojkarna med den fina vita tröjan med spännen på ryggen... Men jag trivs! Jag gör något för mig! det är min tid, investerad i min kropp. Plånboken må vara tunn, kylan bitande men just nu är jag väldigt lycklig!

Snart snart...

Tjoho! Snart får jag träffa min Kille igen! Min älskade stora unge är på väg hem! Mamma är lycklig nu... Marcus följer med och håller mig sällskap på resan. Vilka underbara barn jag har!  Kan man älska sina barn tills man spricker?

mera bloggcandy!

hittade något i dag när jag surfade runt...

http://scrapkammaren.blogspot.com/2010/12/ho-ho-ho.html

Snö snö snö...

Vet ni vad? jag älskar snö... Jag finner det rogivande när det snöar, det gjorde jag inte förut när jag bodde i huset, inte på samma vis i alla fall. Fast jag har nog egentligen alltid tyckt om snö och nu när jag inte behöver skotta själv så njuter jag mest! Önskar att fler kunde stanna upp och se det vackra istället för att bara se det negativa. Visserligen är det svenskens högsta nöje att klaga på vädret men tänk så mycket energi som går åt till att gnälla och vara arg på något man inte göra något åt. Lova mig att ni stannar till i bland och tittar på det vackra, njut av en flinga som dansar ner på din näsa....

Det är mycket nu...

Det händer mycket just nu så jag har slarvat med att skriva här... Men jag får försöka bättra mig! Vad har hänt sedan sist då? Jo jag promenerade 35 minuter i fredags, inte en minut i lördags men 40 minuter i dag. Utmaningen denna vecka är att få till 4x20minuters rörelse till musik. Musik har en väldigt positiv inverkan på vårt humör samt frigör endorfiner (kroppens eget morfin). kravet var att musiken ska vara ganska högt så en skvalande radio i bakgrunden gör ingen nytta, och passet måste vara på minst 20 minuter för att uppnå den effekten jag vill åt i kroppen. Jag valde att göra utmaningen flexibel då min kusin har 3 små barn och två hundar som kräver hennes uppmärksamhet.Det kan ju vara svårt att ha musiken i hörlurar på promenaden som jag har när man har hundar med sig men hon kan ju skutta omkring med barnen till musik eller träna freestyle med Bobbo ( ja hennes ena hund heter samma som min sambo men  hunden stavar med två b...).
Själv har jag som sagt musik i öronen på varje promenad men tänkte mig att göra en ny spellista med extra glad musik! Ni vet sådan man får spritter i benen av... Idag har jag dansat i tre timmar! fast mycket av den tiden var faktiskt utlärning och "torrning" av steg så jag får nog bara räkna det som 40 minuter till utmaningen men attans så skojigt vi hade! Det var danser som redan var utlärda i gruppen men som alla inte varit med på. Oh jag har så duktiga dansare! Det är så roligt att lära ut danser och få ge dem verktygen att utvecklas. Jag ger små tips och försöker förklara med hjälp av min kropp och mina "bilder" och de är med direkt o man ser lyckan i deras ögon vid varje "aha" och när det svåra plötsligt blir lätt... Jag försöker att vara lika duktig på att ge beröm som att påpeka när det blir lite galet... I den gruppen som tjejerna tillhör är det sååå lätt att berömma, för de är så duktiga, så lyhörda och har sådan vilja att lära sig  att det är en ren fröjd! Man blir så glad av dom! Tyvärr blev inte min rygg lika glad i dag så det var en riktig pina att ta sig hem... Men jag vill bara säga att jag var duktig och klev av golvet när de började göra ont! Nej nu ska jag försöka göra mig klar för sängen, ska skjutsa mitt älskade lilla gudbarn till läkaren i morgon igen.
Puss o hej o sov gott!

Hmmm....

Börjar bli lite fundersam faktiskt.... Midjemåttet har ökat 3cm till denna vecka, och jag kan inte tänka mig att jag ätit mer eller värre än förut... dessutom blöder jag inte som jag borde ha gjort. Visst enligt alla papper och läkekunniga människor så ska man inte göra det med mina p- piller. det tar ca 1-3 månader så har man slutat blöda... jag har ätit dem sedan mars så varför slutar det nu? Har ju mått sisådär i kroppen nu en längre tid så då undrar jag ju förstås om det är något annat som ligger bakom? Panocoden jag åt ganska mycket av ett tag är ju rätt så tuff mot levern men jag var väldigt noga att inte överdosera. Min största skräck är väl att jag är på väg in i ett nytt skov av fibron... hemska tanke! Skulle jag orka att gå igenom samma helvete igen? Visserligen vet jag ju i så fall denna gången hur det är och att det kan bli bättre så som jag är i dag. Men det finns ju inga garantier... jag kan ju oxå bli sämre... Jäkla skit!! Jag förbjuder min kropp att gå in i skov! PUNKT! Vägrar! Så nu var det bestämt, jag är frisk, inget är fel och nästa vecka är jag mindre! BASTA!

mindre bra...

Min egen utmaning med att gå 300 minuter i veckan när dansen har uppehåll skiter sig rejält denna veckan...
fredag: 0
lördag: 0
söndag: 40min
måndag: 35 min
tisdag: 50min
onsdag: 35
torsdag: 35
Men kroppen behövde vilan så jag är inte så ledsen för det... Det som grämer mig mer är att det känns omöjligt att klara Åzas utmaning! Jag är mer lyhörd för vad min kropp säger och att det kan hjälpa mig må bättre i morgon om jag lyssnar idag... men mat o dryck? där är det bovägga! Jag är vilse! De P-piller jag har ska ta bort röda veckan, just nu "ska" det var den veckan för min del... för första ggn blöder jag inte men alla andra symtom har infunnit sig punktligt! Skriande godissug, ständigt små hungrig, orolig mage, huvudvärk. Försök höra något vettigt från själen då med en inre röst som skriker: mat! du måste äta nu! Vi svälter här nere, nej du är inte proppmätt det är inbillning! Minst ett kilo godis får rum, det ser vi absolut som en nödvändighet! Chips o nötter går oxå bra hit med en lastbil full!
Jag har dock inte köpt det... o det är ju bra! Lite naturella cashew nötter som skulle vara i kycklinggrytan slank ner ( alla skulle ju inte gå åt i alla fall!) Hittade några bitar röd lakrits i min låda på jobbet som oxå snabbt försvann. Däremot kunde jag inte motstå en halv flaska Nygårda julmust! Men annars brukar jag orka stå emot "mensmonstret" ganska bra. I dag ska jag ha med mig bitar av honungsmelon i en burk, det är riktigt godis! Tänk, jag som knappt kunde vara i rummet när Johan ( mitt ex) åt honungsmelon under alla år... bara lukten kväljde mig! nu älskar jag det! hihi tänk så det kan bli!

Snart kommer Challe!

Challe är "vår" tränare i tävlingsdans. Jag ska nämligen tävla igen! 13 februari 2011 i linköping startar jag i Novis, dans A+B. Har tävlat vid två tillfällen förut faktiskt, Skövde 2009 samt East Heart Competition i linköping 14 feb 2010. Det finns filmer på nätet, ska se om jag kan få in dom här för den som vill se. det var till tävlingen i Linköping som jag totalt dansade sönder höften, den ena dansen var nämligen en cha cha och det är först för en månad sedan som jag åter kunde dansa en cha cha utan att det gjorde ont. Denna gång ska jag försöka tänka mer på vad min kropp klarar inte vad karaktären kräver. Så på torsdag kommer Challe för första tränings tillfället! Det ska verkligen bli spännande! Tidigare har jag tävlat i Lilt, vals och cha cha. de karaktärerna passar inte riktigt min kropp men nu blir det two step och swing! Swing har jag aldrig fått veta riktigt hur karaktären ska vara men jag antar att det är en del snabba fötter så vi får se hur det går! Ska se om jag kan hitta länkarna på Youtube med mina tävlingsdanser åt er nu...
Skövde dans A:
http://www.youtube.com/watch?v=2DvoRpOqIhw&feature=related
Skövde Dans B:
http://www.youtube.com/watch?v=OyZvXSGQor4&feature=related
Linköping dans A:
http://www.youtube.com/watch?v=iU1u_2eUZVw
Linköping dans B:
http://www.youtube.com/user/013LOST#p/a/u/0/eeKG8jImjV0

Något verkar vara fel på länkarna från linköping... vet inte vad dock. Lite pirrig nu!

söndagspromenad

Bobo och jag gick en härlig söndagspromenad på 40 minuter tillsammans. Vi gick vilbergen runt. Det var ganska kallt faktiskt men ändå skönt. Första biten gjorde jätteont i ryggen men det är så typiskt "nu har du inte dansat/rört dig på flera dagar straff" det har alltså inte med diskarna att göra! Veckans utmaning är så svår... Jag kan lyssna på min kropp när det gäller smärta, (även om jag oftast väljer att strunta i det) men mat o dryck? Iofs så dricker jag vatten... massa vatten även om saften eller läsken ser god ut så dricker jag vatten först och det vet jag sen gammalt att kroppen vill ha. Men eftersom jag alltid känner efter om det är vatten jag egentligen vill ha när jag tror det är choklad eller godis så vet jag inte om jag får räkna det. Annars har det inte framkommit några konstiga önskemål från mitt inre... "Hallååååå där inne! Hjälp mig nu!!"

Trött o seg...

är trött o seg o känner mig lat... fast samtidigt inser jag att jag behövde två dagar utan press. Fast i morgon MÅSTE jag ut o gå! annars blir jag galen! Idag åkte mamma, jag och Sara till Maxihuset i Norrköping. Mamma skulle handla julklappar och Sara lite kläder. Själv fönstershoppade jag mest, en liten klapp blev det till min älskling men det är långt kvar till lönen så resten får vänta. Det ligger dock en hel hög med klappar under granen redan så det är inte så mycket kvar att hitta på. Har insett att årets "tema" är praktiska saker... Min sambo är ju mellan två jobb så att säga och då gäller det att inte slösa pengarna på tjafs. Mina grabbar är dessutom så stora att de handlar alla "roliga och dyra" saker själva för egna pengar och de uppskattar alla paket! Även mjuka sådana faktiskt. Så vi får se om det jag hittat på i år faller i smaken... annars får jag skylla på tomten! ;-)
Igår blev det ingen promenad alls faktiskt, mentalt var det jättejobbigt eftersom jag bestämt att gå varje dag men kroppen behövde få slippa i går. Jag måste lära mig att det inte är en tävling mellan mig och min sjukdom. för mig känns det som ett nederlag, en förlust om jag måste ge efter för min kropp fast det är ju fel! Jag vet det, men ändå är det en inre kamp varje gång och jag blir så arg o ledsen när jag måste ge upp. Men igår behövde jag verkligen det och det kändes bra!Men visst hade jag dåligt samvete... Idag mådde min kropp bättre men den fick ännu en vilodag och förutom turen till Maxi huset så har jag sovit ganska mycket så det var nog välbehövligt det oxå... Men i morgon måste jag ut igen! Eller i kväll kanske.... får se... Det får vara lite måtta på latheten...

Dagbok för veckans utmaning

Här kommer jag notera saker som har med veckans utmaning att göra så jag kommer att gå tillbaka hit varje dag och ändra och lägga till. Utmaningen består att helt enkelt lyssna på kroppens signaler vad gäller mat, dryck och motion. Och då pratar vi riktiga signaler inte den inre rösten som säger att du är väldigt sugen på en chokladbit... Detta är egentligen inget nytt för mig men jag har glömt, förträngt och stängt av funktionen efter att jag fick fibromyalgi. Om jag inte orkar göra något så har jag sagt att "det är fibron som talar, strunta i det det funkar ändå! Min läkare säger att inget är trasigt så kör!!" och så har jag rusat på som en ångvält för att fibron inte ska vinna loppet. Mycket har jag den inställningen att tacka för att jag är så pass rörlig och "frisk" som jag är i dag. Jag har ett "jävlar annamma" som är enormt men ibland ligger det mig i fatet. Jag har en historia med massa magproblem, magkatarr, överkänslighet osv och då var jag en jäkel på att veta vad jag kunde äta eller inte bara genom att se och lukta på mat och lyssna till min kropp. Det var faktiskt väldigt fascinerande, vi testade ibland genom att hälla upp och ta fram massa olika saker som jag fick titta o lukta på utan att se förpackningen osv... jag hade rätt på 9 av 10 vilka saker som innehöll citronsyra även fast det var blandat med annat... Så jag vet att min kropp kan "prata" bara mina öron vill höra.
Jag antecknar friskt här vad jag tycker att jag lyssnat på så fetmarkerar jag de som jag tycker är värdefulla

Torsdag 9 dec: Jag gick istället för att sitta o pyssla när kroppen sa i från fast jag hade massa kort att göra på jobbet. På kvällen skulle jag och Ulrika träna dans men det fick bli enbart genomgång av stegen så vi skulle förstå dem men ingen dans till musik för JAG SA IFRÅN! skönt...

Fredag 10 dec: Jag gick inte min morgon promenad, utan åt frukost först för jag kände att jag behövde det.
Det blev ingen promenad alls idag Jag orkade helt enkelt inte, Kände att jag hade klarat det om jag velat men jag lyssnade på min kropp

Lördag 11dec: Vilade massor, sov en del, tillät mig vara lat, för att låta kroppen hela sig och jag har nästan inte känt av diskarna alls i dag och det är underbart

depprimerande

precis som jag misstänkte igår så ser inte siffrorna så jäkla roliga ut. Panocoden ställer till mycket. Men är det mätdag så är det!

Vikt: + 0.9
Midja: +1 cm
höft: +3cm

överarm: -1cm


Men men.... En tröst är ju att jag nu har slutat äta panocod för denna gång och då släpper väl proppen någon gång, lite katrinplommon kanske kan hjälpa! dessutom har jag ju minskat mina grevinnegardiner med en hel cm! Det ska man ju verkligen glädjas åt.

Yes!

Klarade utmaningen denna vecka oxå! Fast jag vet inte riktigt vilket pris jag får betala för det... Har gått 80 minuter i dag varav 40 nu ikväll. hade ont redan innan men pushade ändå... och när jag tyckte att snödrivan såg väldigt inbjudande ut insåg jag plötsligt att det är inte värt det... det är inte värt att tvinga en skrikande kropp för att klara en utmaning. Men eftersom jag inte kan flyga med öronen var jag ju tvungen att gå färdigt, ville ju hem. Jag måste lära mig att släppa kontrollen över min kropp, jag kan inte tvinga min kropp att vara frisk. Det är ett väldigt svårt "nederlag" för mig... Jag vill inte vara sjuk, vill inte låta fibron diktera mitt liv men hur mycket jag än vill så kan jag inte tvinga bort det. Jag måste lära mig att det är inte "bara just i dag har jag lite ont annars mår jag bra"... Det ju varje dag men jag vill inte se det, vill inte få in det i min tjocka skalle och nu börjar jag tröttna... tröttna på mig själv och tröttna på att kroppen inte vill det jag vill. Jag har länge nog lurat min själ att tro att jag jobbar med min kropp och inte mot den men jag inser mer o mer att det gör jag nog inte. Fast det är ju viktigt att inte ge upp, lite lite måste kroppen pushas för att inte tappa för mycket. Vill ju inte hamna i den onda spiralen där allt går neråt och bli sämre för varje dag. Jag vet att jag måste hålla igång för annars får jag ont och gör jag för mycket så får jag ont... känns som moment 22!!!  Usch vad komplicerat allt måste vara, det är så mentalt jobbigt att plötsligt behöva omvärdera allt jag trodde var rätt och allt jag trodde jag visste om mig själv... HALLÅ TOMTEN, HUR BLIR DET MED DEN DÄR SEMESTERN FRÅN MIG SJÄLV SOM JAG BEHÖVER??
Tänker så mycket på allt detta så jag får återkomma med veckans utmaning som verkligen hänger ihop med detta... I allra högsta grad!

I morgon är det mät dag och det ser jag verkligen inte fram emot... Panocoden som jag nu har ätit ien veckas tid orsakar förstoppning... jag ser ut som en spärrballong och kan tänka mig att både vikten och midjemåttet skiljer sig drastiskt från förra veckan BLÄ!!!

Latmask!

Igår var jag lat... usch jättelat! Det blev bara 30 minuter på hela dagen... Så för att klara veckans utmaning så måste jag få till 75 minuter idag! Och jag som sagt att jag inte ska skjuta upp utmaningen så man står med massor kvar sista dagen.... Fast det har ju sina skäl förstås, kroppen är ju lite trasig just nu. Fast egentligen är den ju alltid det men just nu lite mer än vanligt. Men idag är jag glad! inga piller varken igår eller i natt så det betyder att det går åt rätt håll! Dessutom klev jag ur sängen utan att imitera en skadeskjuten kråka med gikt och ryggskott! Vaknade utvilad o glad idag o det är så mysigt. Fast just nu ser jag nog ut som ett popcorn i het panna.... det gör ont att sitta i soffan så jag  byter ställning hela tiden, måste sluta skriva o röra på mig.

Le mot världen idag så ler den tillbaka!
Pözz

en sån dag...

Usch idag kommer bli en sån där jobbig dag... Läste nogot i går som gjorde mig ledsen o sårad men det har löst sig, det visade sig vara ett missförstånd men det har följt mig under natten i tankar och drömmar. Ibland reagerar jag väldigt starkt på saker och det kan ha med Fibromyalgin att göra. Något med hormoner,  smärta  och annat. Resultatet kan då bli att jag beter mig som en gravid kvinna, gråter för ingenting, blir topp tunnor rasande för små saker osv. Idag är det massa tårar som väller ut... jag menar verkligen väller! Jag kan inte sluta! Först var det för det jag läste i går, sen när jag fick svaret så var det för det och nu tror jag mest det är för att jag tycker det är så jobbigt att vara så känslig... Suck! Kan man ta semester från sig själv? Fick ett bakslag i natt förresten, klarade ju hela dagen igår utan Panocod. Men inatt vid 4 hade jag så ont att till o med Bobo vaknade och bad mig ta tabletterna. Förlåt älskling! Panocoden är jätte bra, de hjälper och tar bort smärtan helt i 99 fall av hundra men de har några biverkningar. För de första är de inte snälla mot levern men eftersom jag är superduper noga att aldrig överdosera eller ta i onödan så har min läkare försäkrat mig om att jag är utanför riskzonen. De är också vanebildande, i och med att de tar bort allt ont bara så där är det många som faller i fällan att ta de för minsta lilla. Jag vägrar att falla i den gropen! Sen finns det både små roliga och mindre roliga biverkningar.... De ger en viss påverkan på kroppen som påminner om något helt annat... kort sagt jag blir hög på dom! Jag sluddrar, fnissar och kan inte gå rakt. Ju ondare jag har när jag tar dom ju mer påverkad blir jag! Det har lockat familjen till många skratt genom åren kan jag lova! Det ser nog ganska skoj ut när jag sitter som en lallande idiot o försöker skriva på datorn eller utföra andra enklare sysslor... hå hå jaja. Sen finns det ju ytterligare en väldigt dålig biverkning... dom stoppar upp avfallshanteringen i kroppen fint uttryckt. Visst man sparar på toapapper ett par dagar men när det väl är dags så är det kägelklot... Så jag äter fikon som godis o dricker Duphalac som saft. O ändå får man ont i magen och blir kallsvettig när man känner att det äntligen e dags....  Så jag vill inte äta mer Panocod på länge!!! Men vad gör man? I natt var jag tvungen men jag ska inte ta några idag så får kroppen säga vad den vill!

Nu måste jag gå till jobbet så jag hinner byta om innan jag öppnar affären, det är svettigt att gå och jag tror kunderna uppskattar att jag fått på en ren torr tröja!

Puss o kram världen nu ska jag försöka att inte gråta bort hela dagen!

Dagens delmål avklarat!

Japp! jag fixade dagens delmål! Var tvungen att gå 1 timme i dag för att planen ska hålla och det har jag gjort fördelat på 3 promenader! Fick med mig gubben nu i kväll faktiskt och det var väldigt skönt, något bistert ute men vi fick upp värmen efter en stund. Det blev totalt 70 minuter i dag så jag klappar mig själv på axeln o säger "fan va bra!". Det gjorde inte ett dugg ont att gå men nu kvider jag lite men jag har faktiskt inte behövt en enda panocod idag! Bara två panodil vid lunch o det tycker jag är skönt. Jag har stor respekt för vad tabletter gör med kroppens organ så jag försöker vara så restriktiv jag bara kan och inte peta i mig piller av bekvämlighets skäl. Man kan lära sig leva med väldigt mycket smärta men ibland behöver man hjälp för att inte bli galen. Nu ligger jag faktiskt ner o skriver för det är omöjligt att sitta... det kryper, svider, bränner och domnar i hela sätesmuskulaturen ända ner i låren... shit det blir nog så att jag måste ta panocod för att få sova i natt. Jaja men hela dagen var jag utan så det går ju åt rätt håll! Längtar efter årets första julskinkemacka... ni vet den första smakbiten på ny kokta skinkan.... lite hungrig tror jag! bäst att försöka glida lite graciöst mot köket ( hahahahaha) o se om det finns något gott bröd.

Puss o hej leverpastej!

veckans utmaning...

det såg ganska mörkt ut ett tag för veckans utmaning... men ännu finns det hopp! Jag ska hinna att gå 300 minuter innan klockan 23.59 torsdag kväll. Kroppen är ju inte riktigt på min sida just nu, Diskarna i ryggslutet är lite svullna med dåligt blodcirkulation och domningar i benen som följd. Jag var till kiropraktorn igår och han lät positiv! Han sa att denna gången tror han att jag kommit i tid och att det borde vända snart. Han var också väldigt glad att jag äntligen lyssnat på honom och börjat gå.... men jag får inte gå långa stunder i taget och bara om det inte gör ont när jag går. hans rekommendation var 20-30 minuter 2-3 ggr/dag... så då får vi räkna lite igen!
Jag har gått 50 minuter i fredags och söndags, så gick jag 25 minuter i går kväll... det blir 125minuter så då har jag 175 minuter att klara av på 3 dagar. Det blir nästan en timme om dagen (58,33 minuter för att vara exakt!) och går jag till o från jobbet (20+20min) och en sväng under dagen så är det ju klart! Det fixar jag! För nu ska jag vara envis! Har han sagt att det är bra så tror jag på det! Nu ska jag gå till jobbet, ses nog i kväll mina vänner!

Puss o kram!

Bra och dåliga saker.

Min rygg strejkar. Det är en dålig sak, riktigt dålig sak. Måste äta massa tabletter och det är oxå dåligt, tycker inte om det men alternativet är att jag gråter och kortandas tills jag nästan svimmar för det gör så ont så då kanske tabletterna ska räknas till bra saker. För dom hjälper! Ännu i alla fall, är rädd för att om jag äter för ofta så tappar de verkan och då blir det en dålig sak. Då är vi uppe i tre dåliga saker och en bra. En annan bra sak är att det kommit en ny programvara till min telefon med massa funktioner som jag saknat! Yes! Fast det dåliga var att det inte funkade så bra när jag laddade hem det.... Telefonen tappade hela kontaktboken trots att jag säkerhetskopierat efter instruktionen... Sen kunde den inte kopplas ihop med min dator för den bara startade om hela tiden, alltså skitdålig sak!! Morr!!! Vaknade i morse av att det gjorde apont i ryggslutet så jag gled över sängkanten (haha gled!) väldigt graciöst (fnys) och stapplade ut till bordet där mina tabletter låg och pillade i mig två ( kände mig som en attans knarkoman!) och stapplade tillbaka in till sängen.Det räknas som en dålig sak! Koncentrerade mig på att andas tills de börjat verka ( kanske en lite bra sak då) nästa gång jag vaknade kunde jag gå ur sängen som de flesta gör, såg nog ganska normal ut så det blir en bra sak. Nu har vi 5 dåliga och 3 bra saker ( ifall du tappat räkningen!). Ringde ryggakuten direkt och hoppades på en tid i dag o det hade dom! 11.30 ska jag få höra hur jag misshandlat min kropp nu igen.... Men det är en bra sak i alla fall. Sen ringde jag till Sony support..... På Sony support fick jag prata med Gööööran... Göran var en väldigt trevlig kille som tålmodigt lyssnade på mitt problem och sa att nu hade det nog blivit lite fel i nerladdningen av mjukvaran så jag behövde flasha om den.... ehhhh... va? -jo du behöver flasha om mjukvaran i din telefon. -jaha så att jag gör vaddå med vaddå??? Men börja med att återställa systeminställningarna. - jahaaaa.... visst det ska jag göra.... ehhhh.... hur?  Tålmodigt så förklarade han på ett enkelt och bra sätt hur jag skulle göra och att jag inte skulle sörja min kontaktbok för den skulle minsann finnas på internet... O han hade rätt!! Nu funkar min telefon kalasbra och alla kontakter är tillbaka! PÖZZ GÖÖÖÖRAN!! Det var så bra att det måste räknas som två bra saker!! så just nu leder bra sidan med 6 mot dåligt sidans 5... trots allt är detta en bra dag ännu så länge!

Puss o hej leverpastej

däckad...

Jag är däckad, strandad, parkerad eller utslagen välj själv... diskarna nere i korsryggen har fått sig en törn, tror det hände i början på veckan när jag stretchade lite galet. Kände att det gjorde ont på felställe så jag slutade  förstås men tänkte inte så mycket på det mer. Sen har jag känt av det varje dag men lyckats förklara bort det hela tiden..... ni vet, "sov lite illa i natt" eller "glömde stretcha igår" osv... Igår var det värre än förut och jag gjorde som jag brukar.. jag struntade i det! Jag tog tabletter för att få smärtan att släppa och gick en promenad för det är bra att gå när diskarna är galna. Men jag gick nog för mycket... idag har jag inte gått alls, ligger med kudde under benen för att få bättre vinkel för korsryggen. rör mig det lilla jag kan men mår illa efter en stund av värken... Är huvet dumt får kroppen lida! o nu lider jag... Har ett danspass kvar på måndag som jag måste klara sen är det jullov för kroppen. Det jag inte begriper är hur jag ska få till utmaningen!?! Fast inte för att jag orkar bry mig just nu... har för ont för det... skit oxå. Men det hör till, bara att gilla läget lixom. Det kunde ju ha varit värre! Jag kan ju faktiskt sitta uppe, jag har Bobo som åtminstone säger att han ska ta hand om mig. (fast så länge jag inte har ett tangentbord på min kropp eller en data skärm på mitt huvud så är nog chansen väldigt liten att det händer) Det är 4 timmar sedan han vaknade och jag tror att han varit från datorn 20 minuter....  men men jag är säkert pisstråkig att vara med när jag har ont... Men jag har pratat med min äldsta son i telefonen i dag! han ringde förut och det blev lite mer än en timme... han är så go och rar, När han hörde att jag hade ont så började han "operation muntra upp morsan". Han fick mig att skratta gott! Har så underbara barn! Utan dom skulle inte livet vara mycket värt alls, i alla fall inte sådana här dagar när allt gör ont. Bobo är naturligtvis mycket värd han med men barnen är det käraste man har och snart kommer Chrille hem från Östersund! Marcus är bara borta över helgen hos en kompis och mekar bil. Det gör ett mamma hjärta stolt kan jag lova! Var på kvart samtal för ett tag sedan och Marcus fick massor av beröm.... det här med bilar, körkorts teori och lastbils teori verkar passa herrn som handen i handsken... Precis som storebror trivs på sitt håll. Älskade älskade ungar tack för att ni finns!! Tack för att ni tar ansvar för er framtid, pluggar och ser till att bli duktiga på det. Ni gör mig stolt ända från tårna till hårtopparna kan jag lova!!

Nu känner jag att det blir väl mycket känslor och ludd... tabletterna gör att jag inte håller ihop med tankarna riktigt... stavar säkert som en kråka oxå men jag menar fortfarande det jag skriver fast det kan bli lite rörigt ibland.
Pözz o kram på er där ute i cyberspace

Det blev rörelse utmaningen!

Veckans utmaning blev Rörelse! Jag har utmanat i att gå 300minuter ( 5 timmar). Det innebär ca 45 minuter om dagen...så jag började med att gå 50 minuter i dag!
Diskarna i ryggen jävlas för fullt just nu så det är tabletter som gäller men går gör jag ändå! Stavarna avlastar väldigt mycket så hade jag inte dem skulle det inte funka. Men jag måste be tomten om ett par nya stavar för jag har slitit ut de gamla... Det är ju en hård dubb längst ner för att staven inte ska halka omkring men den har jag nött ut så nu börjar de slira omkring lite.

Ny vecka, ny utmaning...

Måste bara summera förra veckans promenerande: gick ytterligare 35 minuter i går då det blev totalt 295 minuter ( eller 4timmar o 55 minuter om det är lättare att tänka så)

Mät dag i dag och det var väl ingen rolig historia fast det kunde varit värre.
Midja: +/- 0
Höft: +/- 0
Vikt: -0,1
överarm: -1cm

Veckans nya utmaning är fortfarande lite hemlig... Åza har fått två att välja mellan för jag vet inte riktigt om hon är tillräckligt frisk; om barnen är friska och om hon har tid alls denna vecka. Hon läser ju på universitetet och har en jätteuppsats som ska in nu. Håller alla tummar jag har för att det ska gå bra för henne! ledtrådarna hon fick för att kunna välja var: Rörelseutmaningen är en som jag kommer att göra även om hon väljer den andra utmaningen för det är något som jag utmanat mig själv i. Utmaningen som inte har med rörelse att göra tar tid och är inte helt lätt att göra men den kostar inget extra.... lite kryptiskt eller hur?

Utmaningen V.3 avklarad!

 Så då har jag klarat ännu en dag med vegetarisk mat. Det blev linsgryta idag med lite svamp, passerade tomater, ananas och majs, riktigt gott faktiskt! Och som vanligt har jag somnat i soffan... dags att krypa in till sängen för att få lite skönhetssömn... hahahhaahhahaahahhaha jo eller hur! sömn i alla fall 
Puss o kram världen!

Ps. jag promenerade 35 minuter i morse som skall läggas till i denna veckas promenad tid så nu är det totalt 260minuter och en dag kvar på veckan!  :-)