Jag är däckad, strandad, parkerad eller utslagen välj själv... diskarna nere i korsryggen har fått sig en törn, tror det hände i början på veckan när jag stretchade lite galet. Kände att det gjorde ont på felställe så jag slutade förstås men tänkte inte så mycket på det mer. Sen har jag känt av det varje dag men lyckats förklara bort det hela tiden..... ni vet, "sov lite illa i natt" eller "glömde stretcha igår" osv... Igår var det värre än förut och jag gjorde som jag brukar.. jag struntade i det! Jag tog tabletter för att få smärtan att släppa och gick en promenad för det är bra att gå när diskarna är galna. Men jag gick nog för mycket... idag har jag inte gått alls, ligger med kudde under benen för att få bättre vinkel för korsryggen. rör mig det lilla jag kan men mår illa efter en stund av värken... Är huvet dumt får kroppen lida! o nu lider jag... Har ett danspass kvar på måndag som jag måste klara sen är det jullov för kroppen. Det jag inte begriper är hur jag ska få till utmaningen!?! Fast inte för att jag orkar bry mig just nu... har för ont för det... skit oxå. Men det hör till, bara att gilla läget lixom. Det kunde ju ha varit värre! Jag kan ju faktiskt sitta uppe, jag har Bobo som åtminstone säger att han ska ta hand om mig. (fast så länge jag inte har ett tangentbord på min kropp eller en data skärm på mitt huvud så är nog chansen väldigt liten att det händer) Det är 4 timmar sedan han vaknade och jag tror att han varit från datorn 20 minuter.... men men jag är säkert pisstråkig att vara med när jag har ont... Men jag har pratat med min äldsta son i telefonen i dag! han ringde förut och det blev lite mer än en timme... han är så go och rar, När han hörde att jag hade ont så började han "operation muntra upp morsan". Han fick mig att skratta gott! Har så underbara barn! Utan dom skulle inte livet vara mycket värt alls, i alla fall inte sådana här dagar när allt gör ont. Bobo är naturligtvis mycket värd han med men barnen är det käraste man har och snart kommer Chrille hem från Östersund! Marcus är bara borta över helgen hos en kompis och mekar bil. Det gör ett mamma hjärta stolt kan jag lova! Var på kvart samtal för ett tag sedan och Marcus fick massor av beröm.... det här med bilar, körkorts teori och lastbils teori verkar passa herrn som handen i handsken... Precis som storebror trivs på sitt håll. Älskade älskade ungar tack för att ni finns!! Tack för att ni tar ansvar för er framtid, pluggar och ser till att bli duktiga på det. Ni gör mig stolt ända från tårna till hårtopparna kan jag lova!!
Nu känner jag att det blir väl mycket känslor och ludd... tabletterna gör att jag inte håller ihop med tankarna riktigt... stavar säkert som en kråka oxå men jag menar fortfarande det jag skriver fast det kan bli lite rörigt ibland.
Pözz o kram på er där ute i cyberspace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar