tankar

Vill gråta, kan inte... Förstår inte hur det gått till... Man ska inte dö när man är 27år, man ska definitivt inte dö ensam utan förvarning. Man ska inte hittas på sitt köksgolv, livlös och kall mitt i livet... Mår illa kan inte gråta... Hör Bobo prata med sin mamma i köket, de pratar minnen och funderar på hur det gick till. De gråter och skrattar om vart annat, de behöver det, de behöver varandra. Jag finns här för dom, är stark, men just nu måste de få vara själva, få vara bara familjen utan mig. De är glada att jag är här, jag får bobo att orka... Jag måste orka, vill bära dom i min famn, hon blev ju min syster oxå... Har svårt att andas vill gråta kan inte... Nu kom stora syster från vallentuna de kramas o gråter... Ligger på gästsängen, det värker i hela kroppen, ont i magen, mår illa och vill bara förstå... Kan inte sova, vill vakna från mardrömmen... Nu kommer dom... tårarna, det är befriande att få gråta. vet att jag befunnit mig i chock, Det är inte fel på mig jag kan gråta...

Published with Blogger-droid v1.7.4