Min resa mot mål!

fredag 16 september 2011

Jag är för mycket...

Jag gör för mycket
Jag vill för mycket
Jag tänker för mycket
Jag planerar för mycket
Jag ställer upp för mycket...
Problemet är att jag vet inte vad lagom är, när ska man sluta hjälpa, tänka, vilja och planera?... Om jag ska iväg på en resa utan att planerat vad jag behöver ha med mig mår jag jättedåligt. jag behöver tänka och planera så kan jag åka utan stress. Om vi har någon aktivitet försöker jag tänka att vara något så när förberedd på om något oförutsett inträffar. För mig är det naturligt att man se till att ha extra näsdukar om man är förkyld så det räcker om det drar ut på tiden, eller extra tamponger, plåster eller vad man nu behöver. Jag hatar att stå där som ett fån och sakna något jag kunde ha räknat ut att jag skulle behöva. Jag går alltså inte omkring med halva bohaget med mig men beroende på aktivitet kan man förutse de viktigaste behoven. Problemet är att jag tycks reta gallfeber på min omgivning, jag mår som sagt piss dåligt om jag slarvar med att ha med uppenbarliga saker. Men tydligen så är jag ensam om det, tydligen så irriterar det mer att sakerna är med än att stå där utan... Hur lär man sig att slarva o strunta i det som är så invant? Hur ska jag lära mig att hålla käften och inte fråga "har du xxxx så det räcker?" För mig är det viktigt men jag orkar inte att bli behandlad som jag vore värdens jobbigaste idiot för att jag bryr mig... Är det så fel att bry sig? Är det så fel att tänka lite längre fram? tydligen är det det... Jag blir så ledsen, jag vill ju bara väl. Nu vill min kära sambo inte ens följa med till husvagnen med kompisarna bara för att jag bad honom ta ett extra paket näsdukar när han ska stå ute i blåsten och putsa fönster. Ska väl tillägga att han är genom förkyld. Jag måste träna på att bara tänka på mig själv, att inte bry mig om andra. Måste skala av halva det som gör att jag är jag... hur fasen nu det ska gå till. Finns det någon kurs någonstans?
Jag ger snart upp, varför är allt jag gör fel? Jag är till o med född i fel månad så inte ens det klarade jag av, ni ska se att när den dagen kommer så klarar jag nog inte ens av att dö rätt... Jag skulle ju blivit en fläck på lakanet, just nu känns det som ett stort elakt skämt att jag ens blev född.
Far åt helvete jävla skit värld!!

3 kommentarer:

Asksvart sa...

Bara så du vet... Jag älskar ditt planderande :) Jag är duktig på att inte komma ihåg vissa saker och tycker det är jätte skönt med människor som tänker "åt" mig ibland :) Trots detta vill jag gärna oxå planera saker och ting så man får med de som behövs... För tänk om man står där utan xxxx och verkligen behöver de... :S INTE skoj :S

Kram på dig älskade vän!!!!!!

Åza Diaz Mägi sa...

Han mår oxå dåligt. Det är naturlig att ta ut det på dej. Du är närmast. Fortsätt vara som du är. Det blir bäst så. Det tycker även han.
SEN. Älskar dej!

Neli sa...

Tack! Ja ni har nog rätt, alla behöver få planera själva ibland, jag vet först efter att jag sagt det att jag lagt mig i igen o det är jobbigt. Åza Du har nog så rätt i att det är så. Jag måste försöka se igenom det och vänta på att den vanliga Bobo kan simma upp till ytan. Det kommer ta sin tid och jag måste hålla ut, vara stark och tålig. Det vore väl skit om vi inte skulle orka igenom detta tillsammans! Sorry att jag inte svarat på detta tidigare men jag har inte haft tillgång till datorn på hela helgen men kunde läsa det ni skrivit via mobilen... Ni anar inte vad det värmde, jag behövde det då. I mörka stunder behöver man sina vänner som mest, tack för att ni finns!