Min resa mot mål!

tisdag 6 september 2011

Jag vill...

skrika högt! jag vill sitta tyst och bara gråta.... Jag vill riva sönder alla böcker o papper, jag vill sitta stilla o läsa. Jag vill hoppa sönder soffan o sparka ner tavlorna, jag vill ligga som en boll. jag vill ut i mörkaste skogen o sparka på ett träd o skrika allt jag kan, jag vill sitta alldeles tyst o se en spindel väva sitt nät..... I min kropp blåser just nu en storm och jag kastas mellan alla känslor som finns... jag VET att det är helt normalt för den situation vi har men det gör det ju inte lättare! När Bobo gråter går jag automatiskt in i "jag fixar allt läge" då plötsligt ska jag ordna med allt möjligt o tänka så rationellt som möjligt o planera, fixa, styra, trösta... Helst av allt skulle jag vilja kasta mig in i hans famn o gråta lika hämningslöst jag... men då slår alla spärrar till och jag får inte, kan inte ska inte gråta, ska bara trösta, fixa, styra, ställa.... Vet oxå att det är en reaktion på det som hänt och att alla reagerar olika... men jag känner oxå att det bygger på, lagras på hög,jag kommer inte undan med det o förr eller senare exploderar det rakt i ansiktet på mig... men jag kan inte ändra på det! Det är bara att hänga i o låta smällen komma när den kommer för jag känner att den kommer, den ligger som ett åskmoln i horisonten o mullrar.... men tills dess får jag fortsätta att städa, fixa planera och sysselsätta mig och halvt prata ihjäl mina stackars dansare.... När det är jobbigt så har jag märkt att jag pratar mer, förklarar mer, allt för att hålla min egen hjärna sysselsatt så jag inte hinner tänka på det jobbiga....

ibland är det så tröttsamt att vara jag...

1 kommentar:

Anna-Maria sa...

Det kommer en dag då du exploderar precis så som du säger om du fortsätter på detta vis vännen! Du måste varva ned du med, ta in det som har hänt och sörja du med! Annars kommer du inte orka. Visst förstår jag att du låter Bobo sörja nu och att du vill stötta honom och visa dig stark. Men gumman, han behöver dig också. Han behöver sörja tillsammans med dig. Sätt er ned tillsammans och sörj det som har hänt. Det hjälper varken dig eller Bobo att du går och håller allting inne! Bryt ihop, sparka på träden ute i skogen, riv sönder en bok, hoppa i soffan om du nu behöver det! Reagera, bär inte allt inom dig, det är ingen som kommer tacka dig för att du går omkring med allt inombords och bara mår dåligt! Ut med skiten gumman, bryt ihop och res sedan på dig! Många kramar