I bland undrar jag hur saker o ting går i hop? I dag är jag glad i själen, lixom inuti men kroppen mår skrutt. Jag går som Agda 93 men ler ändå! Smärtan går över det gör den ju alltid det tar bara mer eller mindre tid. Jag har en inre ro som är väldigt behaglig! Kan det bero på att mina goda vänner äntligen talat ut med varandra och att han lät lugnare i dag än på länge? Eller kan det vara det att jag kommit ännu längre i min insikt över vad jag känner tack vare deras skilsmässa? Eller rent av att Bobo och jag kommit närmre varandra, insett på allvar hur viktigt det är att visa vad man känner och inte ta varandra för givet? Jag har ju oxå bearbetat min egen separation vääääääldigt mycket nu tack vare det att jag sett utifrån på en annan separation som är väldigt lik min egen... Tror allt det där i en stor mixskål har gett mig ro... jag vågar njuta av livet på ett annat sätt, nu idag inte sen om en stund men ända se framåt på ett helt nytt sätt.... Det är skönt att leva! Särskilt med med en underbar karl som Bobo...
Puss o kram världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar