Det händer så attans mycket runt mig just nu, många vänner i kris, jag har ständig "telefonjour" med en vän som är i fullständig livskris av samma anledning som jag för några år sedan.. Han mår så dåligt och balanserar på en skör tråd. Jag vill så gärna hjälpa, vill så gärna ta smärtan ifrån honom, jag orkade ju en gång och då kan jag orka igen för hans skull och för hans barns skull... men tyvärr är det en resa han måste göra själv, jag kan bara stötta honom, gråta med honom, skälla på honom när han inte vill leva längre... finnas där bara ett samtal bort dygnet runt. Det är inte lätt att upptäcka helt främmande sidor hos den man älskar, att upptäcka att den man kände plötsligt förvandlats till en total främling. Det är nu snart 3 år sedan som jag själv fick de orden kastade i ansiktet: " , jag vill skiljas och tänker flytta, jag har känslor för en annan"...
Den avgrund som då öppnar sig under fötterna går inte med ord att beskriva, paniken, ångesten, luften som tar slut.... och den totala känslokyla man upplever från den som man älskar... jag trodde att jag bearbetat allt detta och gått vidare men nu inser jag hur mycket som jag bara "städat undan" och trängt bort... Men för hans skull försöker jag vara stark och ge honom den hjälp jag behövde då. Som jag nog var för stolt att ta emot. Men det tär på mig, jag känner hur mycket som bubblar inuti. En CD bok i öronen och promenader får bli min räddningsplanka, min flykt för att orka Samtidigt så har allt detta gett mig en insikt i hur långt jag kommit i "reparationerna" av min själ... Bobo har med en ängels tålamod stått ut med att jag inte orkat/vågat släppa in honom i min själ, den har varit allt för trasig och cynisk, ständigt väntat på att bli sviken. Alla sviker en dag, det är inte frågan om utan när.... Men han har stått kvar, glad för den kärlek jag orkat ge, visat att han är värd att våga släppa in... Vi har insett hur viktigt det är att verkligen vårda varandra, att verkligen uppskatta de små sakerna så man inte glömmer bort varandra i vardagens ekorrhjul. Att säga : jag älskar dig kan vem som helst göra, men att säga det med en blick som får magen att pirra, att skicka ett kärleksfullt SMS fast man nyss setts är små saker som ger så mycket. Att få höra glädjen i den andres röst för ett oväntat samtal hem är guld värt. Vårda den du älskar, framför allt vårda kärleken till den du älskar, annars kan den ta slut innan man förstod vad som gick fel. Bobo jag älskar dig av hela mitt hjärta, lämna mig aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar