I går fick jag en ny utmaning av min mamma... Vi pratade om viktnedgång och olika metoder, olika sajter på nätet osv. Hon frågade hur mycket jag ville gå ner egentligen, alltså totalt. Mitt svar var ca 35 kilo ( ska man gå efter BMI så är jag då fortfarande överviktig men jag trivs där). Då säger min kära lilla mamma: "Om du fixar 15 kilo till 1 september så betalar jag 2000kr på scrapkryssen du vill åka på i september!" det är 19 veckor, slår man ut det så är det 8 hg i veckan och det är ingen orimlighet men inte blir det lätt! Jag har en liten förmåga att bli fanatisk i bland när jag väl har bestämt mig, sist jag gjorde en satsning så tog jag 39 kilo på ett år och hade ett maniskt kontrollbehov. Inte så mycket som en smula kom över mina läppar utan att noggrant dokumenteras i viktväktarnas datorprogram. Som minst vägde jag 67 kilo och mitt mål var 75... det tog lite tid att få mig att släppa kontrollen, jag vågade helt enkelt inte men jag förstod ju orimligheten att fortsätta gå ner. Tyvärr har ätstörningar förmågan att gå åt båda hållen; jag började då bevisa för mig själv att jag kunde äta utan att dokumentera... hela tiden... ofta mycket o länge! Därför är alla kilon tillbaka igen så denna gången ska jag försöka med mer motion, behålla lite av tänket jag fick från viktväktarna angående vilka livsmedel som är "dyrt" att äta och vilka som är "gratis" men jag vet inte om jag är redo att köra fullt på deras program. Mina ledord ska vara:
*mer motion av alla slag bara du rör dig
*mindre portioner, visst det var gott men det kommer vara lika gott nästa gång
*Inget är förbjudet, förbud leder till fusk och dåligt självförtroende. Man får unna sig något till helgen om suget finns kvar då. och i begränsad mängd
* mer mellan mål, vettiga sådana. inte massa godis eller kakor eller annat skräp för man är små hungrig.
*mer grönsaker till varje mål, rätt grönsaker mättar mer och sötsuget försvinner
Jag hoppas på att detta ska hjälpa mig att göra nya vanor, vanor som kan stanna mer permanent istället för att göra tillfälliga förändringar som bara puttar en tillbaka i gamla vanor när man är klar. ett ord på vägen till mig och dig om du vill:
Om man gör som man alltid har gjort så får man det man alltid har fått...
Nu är det dags att göra något nytt, jag har spillt tillräckligt med tårar över min kropp. Det är faktiskt jag och bara jag som kan göra något åt det, det räcker inte med halvhjärtade försök som avbryts så fort det blir jobbigt. Det är jobbigt, det är svårt men segern är så stor när man lyckas ju svårare vägen har varit tänk på det...
Puss o kram på er!
4 kommentarer:
Vad roligt för dej! Jag är säker på att det kommer funka för dej. Är det nåt du äger så är det karraktär! Ett tips jag fick från dietisten, på den tiden det begav sej, var att jag fick äta hur mycket mat jag ville. Men att jag skulle tillämpa tallriksmodellen. Halva tallriken sallad, en del potetis/ris/pasta, en del kött/proteiner och en liten klick fett som sås eller liknande. Och ville jag ta om tog jag samma prpotioner. Gissa om man blir mätt av att äta så mkt sallad! Dessutom rekomenderade hon att äta på mindre tallrikar. Matintaget minskade massor. Ögat och kroppen var ändå nöjd. Fast med min kropp blev det ändå ingen viktminskning. Den är ju som den är. Lycka till! Kram!
Tack! Jag fick en liknande rekommendation på Xtravaganza, fast de sa "knytnäve knytnäve handflata" handen har man ju alltid med sig så man kan mäta...Men det lät väldigt smart det där med omtag... då drar man sig nog för att äta mer, det är ju väldigt sällan man verkligen är mer hungrig, oftast tar man ju om bara för att det var gott eller att man inte hunnit känna att man blivit mätt. Tack för de tipsen, de ska jag ta med mig och tänka på. stor kram!!!
Du klarar det... vi tror på dig.
Vill man så kan man.
Kramisar Millan och Lina
tack! jo visst är det så, är viljan tillräckligt stark så orkar man kämpa när det är motigt. Jag ska verkligen kämpa för jag vill inte se ut som jag gör just nu och dessutom vill ja väldigt gärna åka på resan...
Kramelikram!
Skicka en kommentar