tiddeli pom!

Jag är så glad! Så nöjd och alldeles slut... Jag kom på andra plats och kunde verkligen inte ha gjort mer... Det här var mitt mål, att kunna med stolt blick och rak i ryggen säga att jag gav mitt bästa. O det gjorde jag! Det var så fantastiskt skönt att få ladda ur till absoluta maxgränsen av min kapacitet. alla muskler, o jag menar verkligen alla skakade fulla av mjölksyra efteråt, det kändes som ett under att jag verkligen hade kraft kvar att ta mig av golvet för egen maskin... O det i en positiv bemärkelse! Alla domarna har vid olika tillfällen kommit fram och gett positiva komentarer och klappar på axeln, flera medtävlare kramade mig och kom med massa beröm. Dessutom kom flera ur publiken fram och sa: " Wow! Vilken dansglädje! Du var fantastisk, du är verkligen glad innifrån och ut!"  Och jag kände verkligen att glädjen var ärligt menad från minsta fiber i min kropp! Jag älskar detta! Det ska bli intressant att se filmen sedan, protokollen från tävlingen innehåller både saker jag måste tänka på och positiva kommentarer men inget direkt fel... så jag är sååååå glad! Jag gjorde mitt bästa, idag är det underbart att vara jag för jag är duktig! Jag kan!
Efter allt beröm till mig själv måste jag förstås berätta att jag lyckades göra en spektakulär entré till prisutdelningen... eller NOT! Det är en liten trappa upp till scenen på ca 5 steg; jag hade väldigt vida byxor på mig.... i sista steget upp fastnar min fot på insidan av byxbenet och eftersom jag då inte får ner foten så vacklar jag, försöker desperat att få tag i väggen medans jag försöker kicka loss byxan... missar väggen och faller hejdlöst ner på knä... lyckades vrida snett innan jag landar så jag har nu ett bultande och svullet knä... men det skiter jag i!! Om någon nu tyckte att det såg kul ut så har jag glatt någon! Jag är en jävel på att dansa i alla fall... ;-)