Tankar från en ledsen själ....

Skuggan breder ut sig mer o mer, hoppet har bleknat. Mörkret i det som en gång var en hjärna full av drömmar, hopp, minnen och bus tar över. Ljuset har slocknat, tankarna har tystnat och inget liv finns kvar. Snart stängs maskinerna och allt blir tyst, kvar finns bara saknad och tårar... Till slut kommer tårarna också att ta slut men sorgen slutar aldrig att klösa sina klor i en förälders själ... en helhet har plötsligt blivit halv, en framtid har suddats ut. Det svävar nu ensamma drömmar utan mål i vinden, snart vet ingen vad som fanns i dom. Tomt och tyst ekar ett pojkrum, ensam och övergiven väntar en säng. Men pojken kommer inte hem, aldrig ska vi få svar på vad som kunde blivit. Framtiden var hans, allt kunde varit möjligt. Hockeyproffs i USA, Sockerbagare i Flen, tidningsbud i stan eller formel 1 förare i Italien... Vem vet? Ingen kommer någonsin att få veta... Hur ska föräldrarna orka?