Tårarna bränner...

men inte nu, inte här. Den söta expediten ler vänligt "nja den lyfter kanske inte fram bysten ordentligt, men jag har en annan som skulle vara perfekt". HA! Lyfter fram bysten?... det tog mig 3minuter bara att få på den över ändan, o dessutom fick hon lyfta, skaka, trycka in och dra för få den på rätt plats.Tror knappast att det var bysten som var problemet... Svetten rinner i pannan och jag blundar och drar försiktigt av baddräkten, var det nummer tre i ordningen? Nästa hon kommer med ser ut som att farmor Agda hittat scarfslådan och en synål... men lydigt tar jag emot den och ålar mig ner bit för bit, när jag tillslut lyckats skaka ner det sista dallret, tryckt in den sista valken kommer den hurtiga människan tillbaka "hur går det vännen? Vet du jag tror faktiskt att du ska ha en mindre storlek" MINDRE?!?! Menar människan allvar?!? Hur fasen ska jag komma ner i den då? vaselin och 3 påklädare? Jag tittar igen i spegeln och ser ett grillrigt korvskinn med med massa blekfet hud runt om och vill bara gråta.... nej svarar jag, den sitter för hårt över axlarna... men längre hinner jag inte förens hon kvittrande pratar om tankinis o gud vet vad... vänder bort blicken från spegeln för att inte se eländet som väller ut när jag försiktigt rullar av den, får syn på prislappen o håller på att svimma... den kostar 1200 kronor! Tack för kaffet men nej tack! Jag vägrar se ut som en sprickfärdig spräcklig damscarf och dessutom ruinera mig på kuppen... Belysningen är förfärlig i provhytten, visst man ska se färgerna rätt men måste allt ljus komma uppifrån? Det som stirrade tillbaka på mig från spegeln var en hålögd smällfet cellulitbomb med en hud som skimmrade i blekblått... Visst jag ÄR fet det vet jag men jag vet oxå att jag för första året på länge har fått färg på min kropp, så där lagom så man ser frisk o fin ut. Jag vet att jag har celluliter men de har aldrig stört mig men i detta ljuset blev jag så äcklad av det jag såg att jag bara ville springa därifrån. Jag kan inte påstå att jag blir glad av det jag ser i spegeln hemma heller men hemma kan jag se saker som är helt ok, där kan jag tycka att jag duger, att jag har saker jag är nöjd med. Men där i affären fanns verkligen INGET som såg bra ut, allt var fel, låren såg ut att välla ut som överjäst bulldeg ur baddräkten. Jag vet att jag har mig själv att skylla, jag har faktiskt ätit mig till vartenda kilo men det var så äckligt att se sig själv i det där ljuset... förstår verkligen inte hur Bobo vill ta i detta med tång ens. Tillslut så hittade jag i alla fall en som jag kan ta på själv utan att vara akrobat, axelbanden är breda så jag orkar bära bysten utan att få ont i nacken, den "trollar" bort lite av magen så att man slipper se alla äckliga valkar. Men priset var väldigt högt... jag har aldrig ägt en så dyr baddräkt någonsin. Min förra har jag haft sedan Marcus var liten, den var härligt mörklila från början men nu är den så ljus o så genomskinlig att jag lika gärna kan vara utan... Så jag behövde verkligen en baddräkt, en som bysten får plats i (och stannar kvar i!). Men jag skäms nästan att säga det men den kostade 799kr... Jag är inte van vid att lägga pengar på mig själv, de ska gå till räkningar o mat och barnen och Bobo men inte mig... usch! men Jag är väl fånig som vanligt... Men jag lovar att det kommer dröja innan jag hamnar i en provhytt igen! Måste promenera mera, äta mindre och för att citera Väder Annika på radion för några år sen: "Man måste ner för att komma i, man måste i för att komma ner" om just baddräkten. Snacka om moment 22...